Djupandas i stormen

 Det är söndag & det blåser så in i bängen (vet inte vad det uttrycket kom ifrån). Jag får djupandas för jag får någon sorts halvångest av den här stormen & huset knakar så jag tror att taket ska flyga av. Ser upp till grannarna ovanför backen & där har en hög tall gått av på mitten. Snart ska vi åka till stallet & släppa in hästar, jag hoppas det inte känner sig lika stressade av stormen som jag.

Jag gör en andningsmeditation nu varje morgon som är bra för sömnen. Mannen har kommit hem från Norge, skönt & jag har en vecka kvar att jobba innan jag får tre veckors semester.

Vad har jag att klaga på egentligen (förutom jobbstressen)? I fredags drack jag bubbel med grannen & hennes syster & vi hade mycket att prata om trots att jag inte känner systern så väl. Mest pratade vi om att flytta utomlands i perioder framöver. Vi hade alla lite olika planer, men desto mer jag tänkte på det så insåg jag i alla fall att jag inte vill sälja vårt hus. 

Grannen sa i förbifarten att hon skulle åka & göra botox för att hon hade fått en sådan bekymmersrynka (vem har inte det?). Första gången jag hör någon berätta det i ungefär samma ton som att hon skulle till frisören. Själv gör jag inte botox men känner mig så rynkig så att jag inte kan ta en selfie utan att bli förskräckt... Tråkigt att rynkor anses så fult, så är det inte för män... Jag äter kollagen för det är bra både för leder & för huden. Köper lite olika märken, senast denna..

Försöker läsa lite men boken känns lite för banal...men banal kanske är bra ibland?

Bild innan grillen flög iväg & hunden tycker att det blåser för mycket i pälsen..