Jag skriver nästan aldrig här längre men jag saknar ändå formatet så än så länge får bloggen vara öppen om min skrivkreativitet börjar blomma (eller rättare sagt om jag tar mig tiden).
Här är det bra förutom en ond fot (har fått någon form av blodutgjutelse under foten) & den ständiga vinterföljeslagaren för mig; en spricka i mungipan som jag inte blir av med. Delar av familjen har dock haft influensa med väldig hosta så jag klagar inte allt för mycket.
Gymträningen som jag var så duktig med i våras har just nu kommit av sig & eftersom min meditation där jag sjunger ett mantra tar mycket tid i anspråk så blir den fysiska yogan också lidande. Dag 85 idag av 90 så det är bara 5 dagar kvar på meditationsläxan och även om jag längtar efter annat på yogamattan så är den fin på något sätt som är svårt att förklara. Det närmsta till förklaring är nog att jag har känt mer tillit & närvaro i vardagen.
Ett träd på min promenad både i dagsljus & novembermörker. Kram & Sat Nam♥
Alltid kul att se ett inlägg från dig. Saknar alla gamla bloggare. Tillit skulle jag behöva mera av. Faller lätt ner i gropen. Kramar
SvaraRaderaJa tillit är svårt men jag märker nu att om jag lyckas gå upp tidigare och göra min sadhana varje dag så gör det skillnad i allt. Kram
Radera