onsdag 9 mars 2022

Tråkigheter

Det är krig i Ukraina, i Australien har det regnat i två veckor i sträck & min fot är all time high svullen & blå fast det gått en & en halv vecka sedan stukningen. Suck!

Jag jobbar på samtidigt som jag försöker hålla foten i högläge så mycket jag kan. Igår hade jag en ganska lugn dag med utbildning på distans hemifrån men när jag tog av bandaget på kvällen började jag gråta när jag såg foten... Resten av kvällen tillbringades i soffan med först ett halvt öga på Trädgårdstider & sen serien om Mammorna som förlorat sina barn i gängskjutningar, allt på SVT.

Jag är så dålig på att ta det lugnt men men nu får jag träning på det. Ni vet när man ser något på toaletten som behöver flyttas till tvättstugan & sen är en blomma torr & utekaninen behöver mat och så vidare, och så vidare i en oändlig cirkel. Nu måste jag planera, ok nu går jag till köket & då kan jag vattna en blomma på vägen dit..😅. Vi har också ett ganska långt hus men som tur var enplans.

Annars då? Mannen handlar all mat & börjar känna att det svider i plånboken, jo då förstår han kanske vad jag ibland brukar tjata om.

Dagens Outfit på jobbet, foppa
(den enda skon som går på foten)
& strumpa med hajar...?!

Dagens outfit upptill, sidenblus & grå väst

Kram

2 kommentarer:

  1. Men stackars dig! Det där är minsann inte kul att ha ont. Jag lider med dig. Det hände mig för några år sedan då jag hade en period i mitt liv där jag jäktade som bara den, och då small det till med en rejäl stukning. Jag kände att det var livets sätt att sakta ned mig, att tala om för mig att jag behövde sänka farten lite och ta det lugnt. Jag hade inte lyssnat på någon tidigare signal nämligen...

    Skönt ändå att du kan sitta hemma och jobba. Chill med lite utbildning. Ta det lugnt.

    Ja, så mycket tråkigt och hemskt som händer just nu. Känns overkligt. Jag försöker att skydda mig själv från allt för mycket eländig information.

    Jag önskar snabb bättring gällande foten.

    Tusen tack för dina kommentarer hos mig.

    Ha det gott, och varm kram,

    Anneli

    SvaraRadera
  2. Hej Anneli och tack för din omtanke! Ja den tanken att jag borde ta det lite lugnare har slagit mig också, jag tycker ändå att jag har haft det ganska lugnt om man jämför med tidigare men det kanske behövs ännu mer lugn hos mig.

    Ja det känns overkligt med det hemska kriget och svårt att ta in. Jag skänker lite pengar till stöd och skyddar mig och försöker må bra.

    Varma kramar!

    Ulrika

    SvaraRadera