Då var det torsdag & jag är förkyld på ett ovärdigt sätt. Ni vet så att man har snytit sig var tredje minut så att man är knallröd under näsan, eller så smörjer jag med idomin för att undvika det röda & då har man en vit stor mustasch i stället. Jag minns inte senast jag var förkyld men plötsligt händer det tydligen. Jag har försökt alla huskurer jag kan såsom ingefära-avkok, ha en vitlöksklyfta i näsborren & ett tips jag fick från en arbetskamrat skivor av rödlök, honung & en pressad citron som fick dra några timmar innan jag drack upp citronsaften som var otippat god & rosa. Ingenting har hjälpt...
(Jo jag vet att det inte är synd om mig & att det har hänt värre saker här i Sverige & i världen & för några bekanta som råkat ut för olycka & sjukdom, men tänk er att den här bloggen handlar om det lilla & nära i mitt liv).
Jag låg här i soffan & tyckte synd om mig själv men lapphunden ville absolut gå ut & husse var ute i båten & fiskade & lillmatte var med kompisar så det var bara att ändå ge sig ut.
Det var en väldigt vacker, varm & vindstilla kväll där månen var på väg upp & det kändes lite bättre att komma ut & röra på sig.
Ingen fiskelycka för husse förutom några ordentliga hugg (som säkert var gigantiska fiskar i fantasin) eller några för små som fick åka tillbaka i vattnet igen.
Gonatt från sjukstugan