Igår kväll gick jag en promenad med hästen. Det kändes så vackert att gå där i skymningen med det stora vänliga djuret som hästen är. Jag hade sett något klipp om hur välgörande det är att känna förundran & lite så kändes det...
Sen kom vi tillbaka till stallet & jag skulle mocka en mycket skitig box, fylla på vatten & allt annat fysiskt som man gör i stallet. Handla på vägen hem, laga kycklinggryta till en sen kvälls mat. Då var förundrans-känslan definitivt borta & bytt till att vara helt sliten i både kropp & själ (nja men ni fattar).
Stackars mannen har fortfarande jätteont i axlar & kan inte lyfta ena armen så då blir det ju lite enmansshow (enkvinnasshow) kan jag känna.
Idag var det full fart på hemmakontoret & det är ju tisdag så jag har lite känning av huvudvärk. Men det blir en lugn kväll med ingen seriös matlagning & bara åka & titta en stund på dotterns ridlektion.
