Tid att skriva

Jag ville ha tid att skriva om när jag åkte till Stockholm för min diplomering. Hur härligt det var att komma tillbaka till utbildningen, träffa mina nya vänner. Hur jag kände mig ganska lugn inför mitt prov, men då en fin kurskollega inte klarade sitt prov, bli riktigt nervös. Att genom yogaandning bli lugn igen & genomföra en underbar coachning, där jag kunde vara totalt närvarande & lyssna på min klient. Hur jag firade med bästa kurskamraten med champagne i tjusig hotellbar. Att jag kunde njuta av nuet. Att få mitt diplom på kvällen & alla vackra ord. Middag, vin & samtal, riktiga samtal med insikter. Ett minne att spara i hjärtat.
Om tårar som rann på stationen när jag fick samtal om att min morfar var riktigt sjuk. Om tågresan hem, den vackra naturen utanför tågfönstret. Hur jag kände mig totalt närvarande & tacksam. Tacksam för det jag fått uppleva under utbildningen. Tacksam för min morfar som alltid funnits där, tacksam att han hade fått leva ett rikt liv & uppleva 91 friska år fram till nu med barn, barnbarn & barnbarnsbarn. Om dödsbesked & mina döttrars tårar. Om vissheten att jag kommer att vinna den stora fruktkorgen på gymnastikuppvisning, programblad 470 av 475. Om att stora dottern bjöd på fruktsallad med grädde till frukost på den soliga söndagen.

Men tiden räcker inte riktigt till just nu. Kram & Sat Nam