Älskad dotter ringer från Norge där hon har det kul med kompisarna. I slutet av samtalet frågar hon hur en väldigt sjuk äldre omtyckt släkting mår. Han har gått bort samma dag. Jag svarar att han har dött innan jag hinner tänka. Hon gråter men säger att hon mår ok. Onödigt att berätta det när hon är långt hemifrån. Men å andra sidan är det jag. Jag har svårt att linda in, dölja & inte säga sanningen. Däremot har jag mer eller mindre slutat att berätta om mina åsikter om jag tycker att någon annan har fel. Mindre behov av att ha rätt, veta bäst, att döma någon annan. Livet är en skola & tänk man blir aldrig full-lärd.
Har fått blåsor i munnen & känner mig lite febrig. Hoppade över gårdagens yoga & tog ett glas rött till de goda pastarullarna jag hade slängt ihop av färska lasagneplattor. Recept finns här. Motionen bestod av att dra lastpall, gallervält & så gräs tillsammans med mannen. Idag regnar det. Tacksam!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar