I ett annat liv för längesen bodde jag i en liten billig lägenhet. Jag hade efter gymnasiet fått jobb i stora staden & pendlade två timmar per dag. Ett jobb där man skulle vara strikt & korrekt. Jag hade många vänner & en ganska destruktiv kärleksrelation. Jag rökte men det visste inte mina föräldrar om. Det började med att jag hade svårt att andas. Åkte in på lasarettet & de gjorde alla möjliga undersökningar bland annat lungröntgen men hittade inget fel. Jag grät mycket utan anledning. En dag på bussen hem kändes det som blixten slog ned, jag blev totalt livrädd trodde jag skulle dö, höll masken men åkte hem till mina föräldrar & störtgrät. Trots att man i min familj nästan aldrig visar känslor.Ställde själv diagnosen panikångest. Tog ingen hjälp av vården. Berättade inte för min omgivning eller mina vänner. Men träffade en psykolog som jobbade med avslappningsövningar. Har alltid varit en sökare. Läste Shakti Gawain & Louise L Hay, tänkte mer positivt. Träffade min man, fick ett jobb på orten. Byggde en trygg tillvaro. Men ångesten fanns kvar som en lömsk inkräktare som när man minst anade kom på besök om natten. Timmar av skenade hjärtklappning & svårigheter att andas. Livet var bra men inte helt tryggt.
Vändpunkten kom när jag hittade yogan. Började med poweryoga på gymet. Träffade läraren Maria Boox & en grupp på hemorten började med Ashtanga yogan. Panikattackerna försvann eller kom åtminstone nästan aldrig tillbaka. Resten vet ni som läser här ofta. Åtta år med ashtangan, yinyoga ett år & sedan kundalini & medicinsk yoga. Brinner för yogan, brinner för att undervisa. Tänk att jag nu får hjälpa en del som har det jobbigt. När de vaknar mitt i natten kan de ta fram ett verktyg. En lugnande andning, lugnande nackrullning eller ryggflex, ett mantra. De kan lära sig att lita på kroppen igen. Tänk om jag hade fått den hjälpen tidigare. Men jag är tacksam att jag har med mig den erfarenheten i mitt undervisande. & jag är glad varje dag som jag får dela med mig. Sat Nam♥
Tack för att du delar din resa, den gör mej varm inombords. Så häftigt när verktygen fungerar och man får kraft & lust att dela med sig. Kram kära du!
SvaraRaderaTack Nina, inlägget var jobbigt att skriva gjorde nästan fysiskt ont. Men som jag tjatar om hela tiden: Sat Nam, jag är sann, sanningen är min identitet. Varm kram, tur att du finns där långt bort i Finland:-).
RaderaÅ Kram Kram och Kram igen.
SvaraRaderaJag lovar att jag ingen aning hade.
Du verkar så trygg och lugn.
Vackert skrivet!
Fina människa!
<3
Tack Marika♥. Nuförtiden är jag lugn som en filbunke:-). Förutom när barnen sprider sina kläder över hela huset.... Dina ord värmer. Stor kram!
RaderaSå blir den egna resan en resa för andra också. Så fint. Jag har alltid känt att det där stråket finns i dig, inget illa ment, men en slags skörhet som du visar i glimtar. Och samtidigt styrkan som växer starkare och starkare. Utan den erfarenheten hade du inte varit där du är idag tänker jag. Kram!
SvaraRaderaTack Annika, nej utan den resan hade det nog inte varit lika viktigt att undervisa. Tycker det låter fint med en skörhet. Jag visar nog inte den så ofta. Men erfarenheten har lärt mig att inte grotta ner mig utan blicka framåt. Hoppas du har rätt om styrkan, dina ord gör mig så glad. Stor kram♥
RaderaÅhh så fint du skriver och tänk vad yogan har för läkande för kraft. Ja om vi inte tar hand om oss och lyssnar så brister till slut. Stor varm kram till dig.Tack för du delar med dig <3
SvaraRaderaLotta
Tack Lotta, absolut har yogan en stor läkande kraft, eller kanske att den plockar fram den läkande kraften som vi alla har inom oss. Varm kram tillbaka♥
RaderaIbland behöver man hitta steget/metoden för att komma vidare själv och det lyckades du verkligen själv! Det är underbart när man förstår att man själv kan göra mycket, som du säger om man bara litar på sig själv och sin förmåga. Ingen annan känner min/din kropp bättre än vi själva! Jag pluggar för att lära mig matens påverkan påkroppen, yoga är bra också, men erkänner att jag inte kommitigån efter semestern. Tack för inspirerande text. ha det bra. Kram
SvaraRaderaTack så mycket, dina ord värmer! Tycker absolut att man ska ta hjälp av sjukvården. Men min erfarenhet var att dom bara ville ge en massa piller som jag absolut inte ville äta.Glad att jag nu och sedan många år har balans i livet och mår bra. Näringslära är så intressant tycker jag, grottade in mig en del när jag läste den självläkande människan av Sanna Ehdin, har nog glömt det mesta nu. Kram
RaderaJag upplever att sjukvården, som du säger, ger en piller... men för att bota symptom. Medan jag tror att många problem kan lösas med rätt livsstil om man botar orsaken till att symptomen uppkom. Bara man läser runt, funderar på hur en egen kropp fungerar och litar på dig själv. Det går ju alltid att prova sig fram. =) Har blivit rekommenderad den boken tidigare, men inte inhandlat den ännu. Har SÅÅÅ många böcker att läsa just nu! =) Kram kram
Radera