Har varit på gång hela helgen att skriva ett blogginlägg. Formulerat det i huvudet men sen har jag aldrig kommit till datorn och fått ut det genom tangenterna. Var så trött i lördags, kanske delvis berodde på att 17-åringen var på galej i fredags och kom inte hem förrän mitt i natten. Man vill gärna räkna in alla i flocken innan djupsömnen slår till. Trots att jag var trött kunde jag se att huset var ovanlig skitigt. Kan det ha något att göra med att jag hade varit på två yogahelger i rad och inte styrt upp städningen? Det fick mig att ilskna till & börja fundera på diverse kvinnofällor, varför ska jag vara projektledare över allting i trebarnsfamiljen?osv. Jo jag är feminist men det är inte alltid det märks i vardagen om man säger så. Eller ska man titta på det från ett annat håll så är de andra medlemmarna i familjen inte lika noga med städning, tror inte ens att de alls ser stöket på samma sätt som jag. Jag vet att jag själv är den som hoppar i fällor, svårt att få rätsida på hur allting verkligen är. Men jag känner även att döttrarna är mer anklagande mot mig, mamma du har inte varit hemma så mycket och då har det och det inte blivit gjort... Hade mannen varit bortrest är jag säker på att det inte hade varit samma visa.
 |
| Billiga rosor från mataffären som har stått sig i två veckor hemma. Lite lycka för arga mamman.. |
Yogan har blivit gjord. Den kriya vi har i läxa, Wahe Guru kriya har jag tänkt att den nog inte är så bra för mig, känns som min nacke är för stel just nu. Men å andra sidan tänkte jag likadant om Suriya kriya och under 40 dagar med den mådde jag finemang. Nu när jag gjort läxkriyan flera dagar i rad känns den också bättre. En bra påminnelse att det är så mycket jag inte vet. Att jag inte ska analysera yogan utan bara göra. Landade nog inte riktigt i min yoga förrän söndagmorgon, kom upp hyfsat tidigt så jag hade en lång yogastund utan att snegla på klockan. Det är som bomull för själen. Hade längtat så efter min söndagsgrupp eftersom jag var sjuk förra söndagen när jag kom hem från vit tantra. Härligt när man känner sig så där entusiastisk inför att undervisa, och när orden bara kommer till en.. Nästan som: vad fick jag det där ifrån? Undervisningsflow♥.
Gudars vad jag känner igen mej här idag!
SvaraRaderaSärskilt detdär med att hoppa i fällor och sen inte riktigt veta hur man ska ta sig ur dem. Men också vad gäller barns inställning till hur det är när mamma är borta, men som aldrig kommer på tal om det hade gällt pappan. Jaja, säga vad man vill, men INGET är svartvitt och sen kan alla förståsigpåare slänga sig i väggen nånstans :)
Verkar som att ni har många likadana läxor i utbildningen som vi hade - vi ska tröskas genom samma nålsöga :D Make sense, det är högkalibriga kriyor och meditationer, som behövs för att vi ska vara väl förberedda när de egna vingarna ska testas. Keep up ♥
Och ja, undervisningsflow! Amen på det!
KRAM!
Nej det är liksom lätt att vara förståsigpåare när man inte är mitt i...Ja det känns sannerligen som att man tröskas av Wahe Guru Kriya.. undrar när man är tillräckligt klar för att komma igenom det där nålsögat.. hi hi. Kram!
RaderaÅh, man tänker inte på vissa saker när de händer bara då och då, och sen smyger sig det på. Och vips har det bara "blivit så" att mamma har bäst koll. Det bästa är att allt går att ändra-även rutiner och inställningar. Dags att kavla upp ärmarna hemma kanske? (och då menar jag inte städa :-) Ett litet familjeråd kanske :-)
SvaraRaderaUnderbart med ditt yogaflow och undervisningsflow! Kramar!
Ja familjeråd borde vara på sin plats men jag blir trött bara jag tänker på det. Ska ta det när jag känner mig redo, helst skulle man vilja ha någon som kom hem och styrde upp det hela:-).. Fast igår var en bättre dag. Tror det blir mer bara mamma när man har bara döttrar som vi har..fast det är bara en tanke.. Stor kram♥
RaderaJa här är en till som nickar igenkännande. Men faktiskt tror jag även att du har rätt i att de andra ser inte stöket på samma vis som vi gör. Det är det här med man ibland tror att alla tänker likadant, men så är det ju (tyvärr) inte.
SvaraRaderaJag önskar att det fanns en simpel lösning. Kanske att man själv kunde blunda ibland. Det är dock inte lätt att ta sig ur den roll man tagit på sig. Förste projektledare! Jo, man tackar!! ;-)
Härligt med flow! <3
Ha en skön vecka!
Kram
Ja man borde nog blunda för stöket och jag försöker. Sen förstår jag dom andra om man vet att en i familjen tar ansvaret så är det lättare att luta sig tillbaka.. för att projektledaren har koll... Det är bra att bli medveten om mönster och ta upp dom i ljuset ibland. Yes flow är alltid bra. Kram!
RaderaMed risk för att låta präktig och pk så måste du ta tag i det själv. Eftersom ingen annan gör det. Om jag fick råda skulle ni sätta er ner och prata om vilken nivå ni ska ha hemma, där kanske du får kompromissa om du är den som vill ha det mest undanplockat och rent, men också att alla faktiskt bor där. Du har ju två stora barn, jag tycker inte det är schysst att inte låta dem dra sitt strå hemma, precis som du och din man. Och din lilla tjej kan ju göra sitt. Jag har i mina vänners ögon varit "hård" för att jag krävt att alla i familjen ska hjälpas åt. Men det är jag verkligen glad för idag. Inte bara för hur vi hade det hemma utan för att ungarna faktiskt blev rustade att leva självständigt med sina egna hem, som de gör idag. Det finns ingen genväg. Varför jag skriver så mycket, är för att du lite då och då tar upp detta, hur trött du är på detta. Det är inget fel att vara projektledare men då ska det vara uttalat och inget självpåtaget för att ingen annan vill. Jag har känt mig både obekväm och jobbig många gånger hemma när vi haft detta att ta tag i som du beskriver. Men som jag ser det har alla ansvar där de bor. Alla kan göra något och det är inte roligare för någon annan. Varm kram och lycka till med att stå på dig och ta plats!
SvaraRaderaTack, det är ju saker som jag vet om.. och jag har barn som är väldigt duktiga på många sätt och vis och jag är inte alls orolig att de inte kommer vara rustade för att leva självständigt. Däremot är ju jag en förebild för hur arbete ska fördelas i hemmet... och den förebilden är ju inte helt bra idag. På många sätt är jag en projektledare av naturen, gillar att ha koll.. Men sen är det också olika roller i samhället beroende på om man är man eller kvinna. Märks tydligt att jag varvar upp när jag kommer hem inför allt jobb och min man varvar ner efter allt jobb..Så jag kommer absolut fortsätta och skriva om detta. Kram
RaderaSjälvklart menade jag inte att dina barn inte är duktiga men du skriver att de är mer anklagande till dig och då behöver man ju sätta sig ner och hitta lösningen tillsammans. Speciellt när de snart är vuxna. Och ja, jag håller så med dig om fällorna hur vi alla förhåller oss till vårt kön och våra roller. Det är ju därför det kan kännas så tungt att dra i saker själv. Och jag tycker absolut att du ska skriva om det som ditt hjärta är fullt, ville bara förklara varför jag svarade så långt. Jag vill inte på något sätt vara en besserwisser bara skiva om min egen erfarenhet. Har också befunnit mig i svackor och känt mig ensam och "anklagad" , men det går att ta sig ur. Det är allt jag ville säga. Kram
RaderaNej nej jag tycker inte du är någon besserwisser och det är ju peppande att höra att andra familjer har löst det på ett bättre sätt. Läser SvD idag där de har en reportageserie om utbrändhet och där 8 av 10 är kvinnor. Intressant och oroväckande.. Kram
Radera