I helgen hade jag morgonyoga för några få yogisar. Mysigt sätt att starta dagen & jag bestämde mig för att skänka pengarna till svältkatastrofen. Själv fick jag hjälp att göra min meditation då vi gjorde Ek Ong Kars tillsammans i de 37,5 minuter jag har i läxa. Direkt efter yogan åkte jag & familjen ut i skogen till den lilla skogssjö där min man & hans bror skulle pimpla. Jag älskar att vara där kanske mest för tystnaden...
Senare på kvällen var vi hos kompisar. Deras dotter berättade en episod från vår gemensamma resa i Thailand. När vi var på Koh Tao & vi åkte på flak nedför ett "stup" ner mot havet. Alla var livrädda men du bara sjöng något konstigt mantra. Ha ha, jo kundaliniyoga är visst förankrad i mitt liv. Mantrat var Aad Guray Nameh, ett mantra för beskydd.
Haha så underbart, ser det framför mig hur människor klamrar sig fast bäst de kan och du bara sjunger 😁
SvaraRaderaHa ha, lite så var det nog. I mitt huvud trodde jag att jag sjöng så tyst så ingen annan hörde... men nu fick jag veta. Tur att jag har humor och tycker det är ok att bjuda på. Kram
RaderaSå härligt när yogan bara ÄR mitt i livet, inga konstigheter! Vet inte hur många gånger jag sjungit Aad Guray Nameh i bilen :D
SvaraRaderaKram & Sat Nam!
Nej inga konstigheter för oss men kanske för dom runtomkring ibland. Kram kram♥
RaderaNu bara måste jag kolla upp mantrat. Måste ha varit underbart att uppleva din mantrasång där och då. Kram
SvaraRadera(upptäckte precis att jag vet precis...lyssnar ju på Deva Premals version ofta :) )
Ok, den versionen har jag inte hört vad jag minns, jag lämnade Deva Premal bakom mig när jag gick från Ashtangan, men minns att hon är fantastisk. Kram
Radera