Är inne på sista veckan med meditationen. Tänker på att i våra grupper på facebook från utbildningen har det blivit alltmer tyst. Tror att det är, för de som fortsätter, precis som för mig. Det är no big deal.. Jag går upp när alarmet ringer före sex & gör min långa meditation. Den ska bara göras.. inget mer med det. Det är också något vackert i det, att hålla i, att ha en disciplin i det andliga arbetet. Därför är jag väldigt tacksam för den här 90 dagars läxan. Hade jag inte haft 90 dagars "ramen" med mig hade jag nog inte fått den gjord varje dag.
Tänker på det ofattbara som hände i fredags & jag inte har skrivit något alls om i sociala medier. Inser ännu mer att livet är skört. Min äldsta dotter har en vän som blev svårt skadad i en trafikolycka samma helg. Det kommer alltid finnas någon fara, någon galning, någon sjukdom eller annat som gör att vi snabbt kan förlora våra nära & kära. För vi är faktiskt dödliga... & det kan vi aldrig skydda oss helt ifrån. Men livet måste ju levas. Tänkte på det när mellandotter cyklar iväg i mörkret genom skogen igår kväll för att spela lite spontanfotboll med kompisar. Livet måste levas, här & nu!
Ja precis - livet måste levas! Och hur mycket hemsk som än händer i världen så för det på något vis något "gott" med sig, för kärleken och gemenskapen växer sig starkare. Kanske är det inte synligt för alla men i hjärtat känns det.
SvaraRaderaKram <3
Hoppas du har rätt och att vi snart tippar över åt kärlekshållet♥
RaderaDet är så fint med no big deal ♥
SvaraRaderaFint och väldigt tydligt är det också att livet är här & nu ♥
Jaaaaa♥
RaderaNej ingen kan skydda sig helt. Det är "bara" att leva. Skönt när man släpper taget lite mer också. Kram ♥
SvaraRaderaJa släppa taget är fint men med tonårsbarn är det en balansgång hela tiden.. Kram
SvaraRadera