Hade intentioner för 2019 där den långa morgonyogastunden skulle breda ut sig & disciplinen vara stark. Jo det brukar vara så varje år men inte lika lätt att få till det i praktiken... Nu har ladies holiday satt lite stopp för den fysiska kriyan som jag hade börjat med. Förvånande då ladies holiday har lyst med sin frånvaro ganska långa perioder det här året, jo säger bara klimakteriet..
Därför har den här veckans morgonyoga mest bestått av en text från Jap Ji (själens sång) som börjar med Ant Na Siftee (kapitel 24). Mest av en slump då jag läste om den innan jul & att jag tidigare lärt mig Bahota Karam (kap 25) utantill. Jag förstår att det kanske låter konstigt att recitera en text som meditation men Jap Ji har någon sorts fantastisk energi som tilltalar mig.
Till saken: i kundaliniyogan pratas det en del om att vi genom att meditera kan läka sju (tror jag det är) generationer bakåt. Just Ant Na Siftee som jag har med mig nu är ett mantra för familje-karma. Jag har tänkt att det har varit lite konstigt det här med att läka bakåt... men nu läser jag boken Bränn alla mina brev där Alex Schulman känner att han har ärvt en vrede av sin morfar & naturligtvis är det så att vi får med oss saker genom generationer. Fint sammanträffande med boken & mitt mantra & jag tror att kundaliniyogan kan få oss medvetna om det vi ärvt som inte gynnar oss så att vi kan stoppa det & ge något bättre till våra barn...
Funderingar så här en dag i januari... Kram♥
