Då var det lördag förmiddag & fråga mig inte vad den här veckan tog vägen.
Ska man sammanfatta veckan så var det jobb hemifrån alla dagar utom onsdagen i större staden. Det var en liten jobbkris som dök upp med en deadline & ett jobbigt samtal under veckan men jag tror att det löste sig.
På tisdagen tog jag en liten tur på hästen igen. Ridhuset var fullt av ponnysar från ett annat stall som var all over the place om jag säger så. Jag pratade lugnande med både hästen & mig & vi överlevde det hela. En annan dag var det hovslagaren tidigt på morgonen & på kvällen longerade jag. Mitt liv har förvandlats till ett hästliv:-).
Känslosamt var det när jag träffade mamman till hon som var drabbad av den hemska olyckan och kunde äntligen krama henne & visa medkänsla. Vill inte skriva mer om det men det verkar gå åt rätt håll. Det jag mer ville skriva om är att jag känner väl ett behov av att prata om det som har hänt, att kanske vrida & vända på det (som jag gjort hemma med min familj & en till vuxen i stallet) men upplever att det är en tystnadskultur, eller så är det bara jag som inte kan acceptera att en så svår olycka kan hända.
Igår hade jag ont i magen & huvudet & somnade som en stock efter jobbet. Kände mig bättre framåt kvällen så det blev lite plock med västerbottenost, oliver och salami framför På spåret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar