Acceptans

Blomman på köksbordet gör mig glad!

Hemma idag igen då lilltjejen hade hög feber i natt & i morse.. Försöker att strunta i jobbsamvetet & NJUTA på uppmaning av Ninas kloka kommentar till det här inlägget. Just nu när sjuklingen tar en middagslur så känns det som jag mest stressar omkring. Tvättar, diskar, torkar bord, bär smutsiga kläder till tvättstugan, rena kläder till barnens rum. Det tar aldrig slut. Saker överallt. Drömmer om ett enklare liv med mindre prylar, mer avskalat närmare naturen. Men det är som det är, har man tre älskade barn så innebär det en uppsjö av olika skor, vantar, leksaker & böcker. Mat som ska lagas, tvätt som ska tvättas, skjuts till träning osv. Acceptera. Så här är det nu. Pratade en del om acceptans i yinyogapasset igår. Att acceptera är inte samma sak som att tycka om något, det är att acceptera hur det är just nu, utan att försöka förändra. Att tillåta.. 
(& ja som en paradox  till att ha mindre prylar drömmer jag om stora investeringar som ett nytt hus)
Igår bakade jag matbröd, blev sugen på att baka det är inte så ofta. Mixade en burk sojabönor med vatten & använde som degspad. Blev jättegoda bröd, som inte smakade sojabönor. Ja, jag erkänner att jag inte berättade för resten av familjen om just det innehållet. Ville gärna att de skulle smaka.. Receptet var inte ultimat då degen blev lite för lös, ska prova igen & blir det bättre då så återkommer jag med recept..