Duktig flicka

Lilla M är feberfri idag. Har spenderat dagen på friidrottsarenan. Mannen är funktionär & stortjejerna tävlar. Träffar stora Ks förra friidrottstränare. En tjej som går på gymnasiet, som är duktig i skolan och i friidrott, en ung vacker tjej som har hela livet framför sig. Nu är hon sig inte lik längre, smal som ett skelett, har slutat äta, anorexia. Det river i mitt bröst av förtvivlan. Kan inte föreställa mig hur det måste kännas när ens älskade dotter håller på att svälta sig till döds samtidigt som vi lever i överflöd. Blir rädd när jag tänker att stora K oxå delvis är en prestations-prinsessa & många av hennes kompisar med. Vackra unga tjejer som är duktiga i skolan & på gymnastik, friidrott & andra saker. Att man tycker att det är positivt när de är duktiga men i själva verket kanske det så småningom blir till stora tyngder på deras axlar. Tyngder som för en del blir alltför tunga att bära. Brukar försöka tänka på att inte berömma prestationer för mycket utan att mer fokusera på att säga sådant som: det är så skönt när du är hemma. Stora K & jag pratar länge om det svåra, skönt med en pratstund det är inte alltid som man kommer en trettonåring nära. Tänker som alltid att yogan kanske kunde hjälpa, att vara med sin kropp utan att behöva prestera något, som det är i kundaliniyogan & yinyogan.
Igår kväll yogade jag mellan tio & elva, mannen var på grillning med friidrotten & alla döttrar hade gått & lagt sig. Maya Fiennes dvd, tänkte bara göra en liten stund men en timme gick fort.