onsdag 18 april 2012
Närvaro
Igår var jag trött & lite mörbultad efter måndagens yogakurs. Hade ingen inspiration till mitt eget pass. Konstigt då måndagen var helt underbar. Funderade på om jag överhuvudtaget hade någon energi alls att ge till de som går på min yoga. Som tur var inträffade det som nästan alltid händer när jag sitter längst fram på mattan. Bara yogapasset börjar så är jag där, verkligen där & ingen annanstans. Efter passet när jag pratade med några kändes det så meningsfullt. Kan jag förmedla yogan så att det hjälper någon då är det mycket värt. På kursen till medicinsk yogainstruktör så fortsatte vi jobba med Sat Kriya. Nytt var SaTaNaMa- meditationen. Jag har gjort den förut men inte på samma sätt. Ska bli spännande att se vad den kan tillföra. Hoppas på en bättre yogaperiod med den här läxan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Exakt sådär känner jag också ibland. Oro över att inte orka/mäkta med att hålla det egna yogapasset. Sen när jag väl sitter där så är det som att man får den kraft man behöver. Efteråt kan det till och med kännas som att man fått en extra kick. Inte sällan upplever jag också att just detdär passen ger mej extra mycket - om det då beror på att man ödmjukt överlämnar sig åt yogan, eller för att man blir upplyft av sina elever, eller bägge delarna... Oavsett vilket, yogan bär!
SvaraRaderaSat Nam! och härligt att du är igång med både utbildning och läxor :)
Känns som en del i det är att jag är fullständigt närvarande när jag leder yogan, & då blir det flow. Ja det är faktiskt härligt med yogaläxor, då kan man inte modifiera så mycket..Kram
RaderaUlrika och Nina, jag känner igen mig på varje punkt :) Ibland har jag känt mig helt motsträvig när jag åkt ner till min plats. Och sedan öppnar jag dörren, tänder ljus och rökelse och moment för moment så stillar jag ner mig till själva YOGAN. Det är nog så det är för många lärare. Kram
SvaraRaderaJa du har rätt så är det nog för många. Men så härligt när det då känns helt rätt under passet. Kram
Radera