Den sköra tacksamheten & grönkål

Hemma går internet hur segt som helst, i telefonen har jag överskridit någon gräns för surfning den här månaden. Har aldrig hänt förut. Kanske försöker säga mig något. Att koppla ner och ladda upp..
Fortsätter med min tacksamhetsmeditation. Vissa dagar är det svårt att hitta tacksamheten. Den där känslan som bubblar upp i hjärtat när man är tacksam. Igår var en sådan dag. En väldigt bra dag egentligen, höstlovsledig på eftermiddagen, biblioteksbesök & storhandling. Det som gnagde var att min underbara mellandotter kom lite i kläm. Mellandotter som hon är vill hon att alla ska må bra & att alla ska få vara med & aldrig välja sida. Det är inte alltid så lätt att vara så i tjejgängen som har bildats i hennes klass. Är hon med det ena gänget blir det surt från andra sidan. Anklagan & tårar & problem som känns för stora för en liten tjej att bära..
Har slutat med förmiddagsfastan. Kroppen vill ha sin frukost den här veckan. Men jag fortsätter med gröna drinkar. Dagens gröna: Grönkål, spenat, juice, citron, tranbär & havtornsbär = gott! (kan tyvärr inte ladda ner någon bild från telefonen).

Lite svammel

Allting känns trögt som sirap just nu. Känner också att jag verkligen inte vet någonting. Vad vill jag nu? Borde jag agera? Bläddrar i bloggen från 2011 då jag började prova på kundaliniyogan, jag har fortsatt att prova sedan dess. Två och ett halvt år med hängiven yoga. Det gör mig glad ända in i hjärteroten. Men även rädd på något sätt för jag vet att jag har en styrka & en kapacitet nu. Att jag har drömmar som behöver följas. Ena dagen känner jag mig säker andra dagen full med tvivel. Det är bara dumt att fundera, speciellt när vi närmar oss november. Då är det bättre att försöka vara snäll mot mig själv. En klapp på axeln, inga stora krav. Tillit.

"I do not believe in miracles,
I rely on them." Yogi Bhajan

Sanningen är

Tänker att jag vilseleder er med förra inlägget. Att ni tror att jag bara sitter med korslagda ben, händer i gyan mudra & ett svagt leende på läpparna. Totalt lycklig. Sanningen är att humöret har varit dåligt. Jag har ätit alldeles för mycket snask & annat strunt. Det gör jag ofta när jag är trött, munnen är snabbare än hjärnan:-). Blivit jättetrött på att alla i familjen frågar mig om allting. Kanske för att jag alltid har koll på läget.. delvis mitt eget fel. Nu är båda stortjejerna ute på egna äventyr. Mannen, & jag & lilltjejen hade planerat att åka till Ikea. Men nej jag kraschade i soffan istället & har stannat där länge. Med tidningar.. men mest bara halvsovit & sneglat ut på vågorna som går höga i blåsten. Nu känns det bättre. Dags att ladda för en hundpromenad & ett lugnt yogapass innan meditationen. Sat Nam & jag önskar er en underbar lördag. Kram

En till tröttis♥

Tjohoo!

Ja ni vet hur min vecka är. Men ändå. Igår hade jag två möten på jobbet. Det ena med medicinsk yoga & det andra med en deltagare som inte vill ha yoga utan vi samtalade & gjorde en kroppsscanning. Vilka möten! När jag cyklade hem ville jag bara skrika tjoho tjoho för jag kände mig så glad & tacksam.Väl hemma hängde jag med mina bästa vänner. Vi hade kvalitetstid nere vid sjön, fiskade löv med en håv, gjorde ett hus till två hundhårbollar som vi döpte till Ludde & Ludda. Viktiga saker helt enkelt. Senare efter meditationen satt jag vid kaminen & tog ett halvt glas rött. Hur kan det bli ännu bättre? 

Att ställa in

Huvuvärk, pms & lätt förkylning. Så är den här veckan. Ställde in yogalektionen igår & en lunch idag. Jag är den som nästan aldrig ställer in. Är duktig & kämpar på. Inte duktig som i alltid välstädat hem & tömd tvättkorg. Utan mer som en arbetshäst som kör på i alla väder. Det var inte så många anmälda till yogan. Jag tog en promenad i mörka skogen på elljusspåret istället. Känns som jag mest vill gräva ner mig under filten. Liksom hör av er framåt våren om ni vill något. Jag vet ändå ingenting om någonting just nu.
Ska vi vända på steken så har jag nästan aldrig ont i huvudet annars. Det gör mig lyckligt lottad. Jag cyklade genom skogen till jobbet idag. Alldeles ljummet ute. Lyckan i det stora gråa trötta. Kram

Sjunde veckan

med gröna drinkar/ förmiddagsfasta  på måndagar & tisdagar. Tur att man har bloggen till hjälp att hålla koll på tiden. Märker ingen direkt skillnad i mitt mående. Har alltid lite huvudvärk dessa dagar, tänker att det kan vara en effekt av utrensande. Har dock inte skippat kaffet utan det går ner en halv kopp vid niotiden. Vi äger ingen våg i vår familj men jag tror att jag väger precis som vanligt.  Dagens gröna innehåller persilja, spenat, äppeljuice, äpple, en pressad citron, några frysta tranbär & torkat nässelpulver.

Dag 24 för mig med tacksamhetsmeditationen. Keep up, keep up! Kram

Kram-energi

Morgonyogan fick ta plats i helgen. Tänker att det är samma energi i yogan som i kramar. Alltid när mannen & jag kramas kommer hunden & lilltjejen & vill vara med. Samma när det är dags för vila efter yogan då blir det trångt på mattan. Sen har väl helgen varit som livet är. Vill vara lugn & oberörd & inte dras in i någon tonårs-ilska. Men ibland... gaah. Känner också ett stort ansvar inför yogakursen jag har på söndagar. Kan inte låta bli att granska mig själv med en kritisk blick. Men alla verkar nöjda & har bett om en fortsättning på ytterligare sju gånger. Kanske dags att släppa taget & vara nöjd med mig själv.

Fredag

& strålande sol. Hur kan det bli ännu bättre!? Idag bjuder jag på min lilla "visionboard" på kontoret. Kram & Sat Nam.

Minnen

I ett annat liv för längesen bodde jag i en liten billig lägenhet. Jag hade efter gymnasiet fått jobb i stora staden & pendlade två timmar per dag. Ett jobb där man skulle vara strikt & korrekt. Jag hade många vänner & en ganska destruktiv kärleksrelation. Jag rökte men det visste inte mina föräldrar om. Det började med att jag hade svårt att andas. Åkte in på lasarettet & de gjorde alla möjliga undersökningar bland annat lungröntgen men hittade inget fel. Jag grät mycket utan anledning. En dag på bussen hem kändes det som blixten slog ned, jag blev totalt livrädd trodde jag skulle dö, höll masken men åkte hem till mina föräldrar & störtgrät. Trots att man i min familj nästan aldrig visar känslor.Ställde själv diagnosen panikångest. Tog ingen hjälp av vården. Berättade inte för min omgivning eller mina vänner. Men träffade en psykolog som jobbade med avslappningsövningar. Har alltid varit en sökare. Läste Shakti Gawain & Louise L Hay, tänkte mer positivt. Träffade min man, fick ett jobb på orten. Byggde en trygg tillvaro. Men ångesten fanns kvar som en lömsk inkräktare som när man minst anade kom på besök om natten. Timmar av skenade hjärtklappning & svårigheter att andas. Livet var bra men inte helt tryggt.
Vändpunkten kom när jag hittade yogan. Började med poweryoga på gymet. Träffade läraren Maria Boox & en grupp på hemorten började med Ashtanga yogan. Panikattackerna försvann eller kom åtminstone nästan aldrig tillbaka. Resten vet ni som läser här ofta. Åtta år med ashtangan, yinyoga ett år & sedan kundalini & medicinsk yoga. Brinner för yogan, brinner för att undervisa. Tänk att jag nu får hjälpa en del som har det jobbigt. När de vaknar mitt i natten kan de ta fram ett verktyg. En lugnande andning, lugnande nackrullning eller ryggflex, ett mantra. De kan lära sig att lita på kroppen igen. Tänk om jag hade fått den hjälpen tidigare. Men jag är tacksam att jag har med mig den erfarenheten i mitt undervisande. & jag är glad varje dag som jag får dela med mig. Sat Nam♥

Vardagspusslet

Jo då dagens tepåse pratade direkt till mig. Kanske läge att göra den här meditationen, Kriya for Removing Fear of The Future. Men jag fortsätter med 40-dagars meditationen där jag stärker mina tacksamhetsmuskler. Fram till igår har den känts så lätt & enkel, men då tog det verkligen emot. Kanske för att jag stressade hem från jobbet för att hinna hämta på dagis, laga mat, byta om, ta emot farmor som fick vara barnvakt en liten stund, skjutsa på gymnastik, låsa upp yogasalen, tända ljus, ha en yogaklass som var härlig, hämta på gymnastik. & sen när mina kära döttrar satt i soffan fick jag stänga in mig & meditera. Blä. Men det gick bra. Tacksam att jag fick det gjort:-).

Samtal

Lyssnar på Nirinjan Kaurs cd From Within på spotify. Den är så vacker att det går rakt in i hjärtat. Längtar efter ett riktigt samtal. Ett samtal med närvaro & förståelse. Där jag kan lägga mina funderingar på bordet. Funderingar som när de blir belysta bara kan försvinna bort. När någon annan har lyssnat utan att ifrågasätta eller döma. Vill vara som en "forklift" för de jag träffar i yogan & på jobbet, lyfta upp, ge vingar så de kan flyga högre. Blomstra. Men nu längtar jag efter ett samtal som lyfter upp mig. Kram & Sat Nam

Inre frid

Underbart väder idag. Två långpromenader. Fika i solen. Ändå är det en del som gnager. Det känns som att det dyker upp små orosmoln. När jag är på ett praktikbesök i jobbet stöter jag på en frikyrkopastor som ifrågasätter min yoga. Stora K:s gymnastiktränare går i taket för att hon har missat en träning. Ett brev från a-kassan där mina stämpeldagar har försvunnit trots att jag har jobbat heltid. Men hallå vad bråkar ni om! Förstår ni inte att jag vill ha INRE FRID:-). Kram & Sat Nam

Lunchpromenaden

är inte att förringa. Stora tankar kan dyka upp på den lilla sträckan. Jag har faktiskt haft en av mina största andliga upplevelser på just en lunchpromenad. Det var några månader efter jag hade börjat med kundaliniyogan. Just nu är det inte så mycket andliga aha-upplevelser i min yoga. Det är en vardagsyoga helt enkelt. Som jag gör.
På promenaden idag tänkte jag på att det är att kasta bort tiden att sitta många timmar på kontoret. Men oftast dyker känslan av att jag kastar bort tiden upp på helgerna. Får dåligt samvete om jag tar en lugn helgförmiddag.  Egentligen är jag då mitt i allt som jag tycker är viktigast för mig. Hemma med familjen. Paradoxalt.

Dagens klipp

Varje kväll läser jag lite i boken Var den du är och förändra världen. Tycker Access Consciousness går lite hand i hand med min yoga. Kram & Sat Nam

Modig

Dagens förmiddagsfasta ger mig lite hungersnöd framåt elva trots avocadoinslag.. Men eftersom jag äter lunch precis som vanligt vid tolv är det ingen större fara med mig. Cyklar till jobbet idag med ett fånigt leende på läpparna. Alla träd är så fantastiskt fina. Tänker på när jag cyklade hem från tjejmiddagen i fredags natt. Då var det inget leende på läpparna. Trots både pannlampa & cykellyse var kilometrarna i skogen på motionsspåret bäcksvarta. Tur att jag inte läser deckare eller ser på otäcka filmer annars hade nog fantasin skenat iväg ännu mer. Väl hemma kände jag mig väldigt modig.

Livet

Ja ni vet en del om hur min vecka har varit. Grus & smulor. Stressade mornar med cykel bakpå bilen. Lämna på två olika skolor & dagis. Jobba. Skjutsa & hämta. Småätning & trötthet. Men också fina höstpromenader, klar kall luft, min man som har snickrat ett vackert bord av plankor från den gamla bryggan, tid att meditera, yogapass som tog bort huvudvärken. Idag är det fredag & solen skiner. Ikväll är det tjejmiddag med fina vänner. Tacksam för livet. Speciellt idag tänker jag på hur skört livet är. Hur glad jag är att få vara med. Hur sorgsen jag är över en vän som inte får vara med längre. En yogavän begravdes igår. En bekant från förr som kom till min yoga efter en svår tid med bröstcancer. Glädje över att yogan hjälpte henne, sömnen blev bättre, hon fick lite ro i sin oro. Vi hade många fina yogastunder tillsammans. Sedan kom den jävla skitsjukdomen tillbaka med full kraft. Hörde bara på avstånd att det inte fanns mer att göra. Vacker som få. Barn utan sin mamma. I dödsannonsen stod det: Här & nu.

Jag har skänkt pengar till cancerfonden.

Äsch

Det är en sån vecka. Med huvudvärk, trötthet & tvivel. Gongkursen är inställd. Jag känner mig passiv. Försöker påminna mig själv att inte fundera. Inte hitta på lösningar. Inte bedöma mina insatser. Tror inte på att hjärnan alltid är så bra på att tänka ut den rätta vägen. Mycket blir valda sanningar speciellt om vi tänker framåt. Försöker komma ihåg att vara i varje steg, i varje andetag & i varje ögonblick. Fungerar sådär. Är iallafall tacksam för att vi bor mitt i det vackra nu. Önskar ingen annanstans att bo. Jag är hemma. Kram & Sat Nam