Söndagsbekännelser

I det lilla perspektivet finns det så mycket att vara tacksam över. En hel helg på hemmaplan. Morgonpromenaden med sol, laxen med vitlöksost på spenatbädd med ugnsbakade rödbetor som mannen och jag åt till kvällsmat, att hjälpas åt att städa, sitta i solen & morgonyogan.

I det stora perspektivet finns det en massa bollar i luften när det gäller jobbet. Besöket hos svärmor igår kväll gör både mannen & mig oroliga & frustrerade. Hon har god omvårdnad i hemmet men det är för lång tid att vänta på nästa undersökning. Känns som att äldre har låg prioritet i sjukvården. För bara några månader sen var hon en pigg åttioåring med fullt av aktiviteter nu är allt raserat. Tonårsdottern var på fest igår och sov över hos en kompis. Pratade naturligtvis med kompisens mamma som skulle ha koll. Fast i affären träffar jag andra föräldrar & får reda på att de flesta på festen är nåt år äldre. Oroligt, tur för dottern att hon smsar sin mamma med jämna mellanrum & meddelar att allt är ok... Överhuvudtaget känner jag mig på något sätt frustrerad & irriterad, tror det delvis beror på hormonerna.

Läser på instagram yoga_girl som går igenom en stor sorg & en skada samtidigt. Låter tårarna rinna, bättre med tårar än ilska...