Har fått en dålig ovana att jag vaknar & tänker på natten. Till ingen nytta alls. Var mitt i en konstig dröm då klockan ringde imorse. Men upp på yogamattan kom jag.
Igår var en sån där splittrad dag då inte humöret var med (läs pms). Var tvungen att skjutsa, tvätta, jobba, få utbrott över STÖÖKEET & städa.. Sen var det dags att hålla i min yogaklass. Kändes mest som: är JAG verkligen lämplig att leda yoga idag?! Som tur var är händer något när man sätter sig längst fram på mattan & tonar in. Egot stiger åt sidan & man får ödmjukt ta del av yogans välsignelser (låter kanske högdraget men orden räcker inte riktigt till för att beskriva det).
Det där känner jag tyvärr igen. Är nog världsbäst på att natttänka skulle jag tro.
SvaraRaderaSen blir ju dagarna därefter. Tur att vi har yogan. Kram
Så himla dumt att ägna tid åt natt-tänkandet. Det känns inte som om det är de finaste tankarna som dyker upp utan mer orosmoln.. Ja tur att vi har yogan. Kram!
RaderaHur många nätter har man inte nattänkt!?!! Går i perioder och oftast när man behöver det minst liksom. Och alltid när man vaknar på morronen så undrar man vad i helskotta det var som var så jobbigt i natt :)
SvaraRaderaFörstår precis vad du menar med intoningen till yoga. Den bär så långt! Räddaren i nöden och verkligen något att lita på. Sat Nam.
Kram!
Tur att vi har yogan i alla väder! Kram
Radera