När jag var yngre ville jag gärna diskutera mina hjärtefrågor som miljö & feminism. "Skrika ut" min åsikt så att andra skulle förändra sig... Nu är jag mer laidback, eller om sanningen ska fram gillar jag inte känslan som diskussionen ger. Tycker inte det är någon idé att bolla olika åsikter fram & tillbaka i någon sorts prestigetävling. Är ju intresserad av attraktionslagen, att det vi fokuserar på växer, även det vi kämpar emot växer... så att det ger en motsatt effekt än syftet. Däremot är det viktigt att belysa det som sker, det som är fel, så att vi från den kontrasten kan välja annat.. Som att vi kvinnor ofta beläggs med skuld & skam. Gärna från andra kvinnor från en tidigare generation som i sin tur har fått det från kvinnor från en tidigare generation. Att vi kvinnor har mer ansvar för hus & hem. Kanske vi också är mer lämpliga för det inte vet jag. Däremot vet jag att många kvinnor med barn har för mycket på sina axlar. Att vi både ska jobba heltid men även ha en massa andra krav som följer med kvinnorollen. När jag har växt upp har det ofta fokuserats på det man inte har klarat av, att man har för stökigt och inte har det perfekt hemma osv. Eller så är det helt enkelt så att man tar åt sig det mer. Eller att jantelagen har varit stark.. Pratar med en kompis med två tonårsbarn. Hur trött hon har varit & hur arg hon varit hemma då ingen annan hjälper till. Men jag har ett så stort kontrollbehov säger hon. Jag tänker att det nog inte bara är kontrollbehov utan det är ett osynligt krav som läggs på henne som mamma/kvinna. Att det är hon som ska se till att ordningen upprätthålls, annars får hon skämmas..
Blir så glad när min dotter kommer hem & säger: mamma, tänk vad jag är bra på en massa saker & räknar upp en hel radda. Jo hon har stökigt på sitt rum.. men hon är ju fantastiskt bra.
Tänker på Kjell Enhagers sommarprat när han berättar om en pappa som stått brevid fotbollsplanen & skällt på sin dotter i flera år, påpekat en massa fel. Efter en föreläsning med Kjell bestämde han sig för att bara skrika positiva saker vid fotbollsplanen i fortsättningen. I början blev han helt tyst för så svårt var det. När han sedan lyckades ändra sitt beteende växte en glädje fram mellan dem.
Jag vill stötta mina döttrar ännu mer, jag vill stötta andra kvinnor ännu mer, vi behöver belysa det som finns osynligt i vår samhällsstruktur!
Det var fredagens åsikter som svämmade över. Jo meditationen går bra, Sat Nam Ji.. Kram
Wow. Vet liksom inte vad mer jag ska säga, för du fångar in så många saker här. Känner igen, nickar och tänker väldigt lika. Fredagstrött dessutom så jag får inget vettigt uttryckt... Sat Nam Ji helt enkelt!
SvaraRaderaKram!
Tack! Sat Nam Ji♥
RaderaÄr helt med dig i det du skriver. Så lätt att anklaga sig själv i vissa lägen, när det är strukturer som ligger under och styr. När det gäller diskussioner kan jag tycka att det är riktigt uppfriskande, så länge alla respekterar allas åsikter. Man kan få veta saker man aldrig skulle hittat annars. Det som jag har svårt för är när man tycker en massa saker, men säger det inte i diskussionen men pratar sedan OM människor istället för till. Det är så fegt och faktiskt något jag mött på alla jobb jag varit. Folk säger att de är konflikträdda och rädda för aggressivitet, samtidigt så är det en massa hyckel när man inte står för sina åsikter. Puh! Där kom min fredagspredikan på köpet :) Kram kram och härligt med din dotter <3
SvaraRaderaHåller med! Självklart ska man stå för sina åsikter och berätta dem men jag har ändå ingen lust att gå in i diskussionen om det. Jag känner inte behov av att skylta med var jag står i varje åsikt längre. Kram
RaderaHärligt inlägg! Kan bara skriva under. Vill också fokusera på det mina barn är bra på...fast de är killar. Skulle ha önskat att någon gjort så med mig när jag var ung. Kramar
SvaraRaderaJa jag önskar också att någon gjort det när jag var ung, och eftersom vi inte är uppväxta med "pepp" så måste vi nog träna extra på det. Kram
RaderaLite åsikter så här på fredagen, helt rätt! Håller med dig så, också viktigt att vi som har söner drar vårt strå till stacken och låter dem lära sig allt, träna på allt i hemmet och visa att vi delar på allt i hemmet. "Tänk vad bra att jag kan laga mat och duka redan, sånt är ju bra att kunna i livet!" utbrast min store härom dagen.
SvaraRaderaJag lyssnade också på Kjell Enhager (tack för tipset, Annika!) två gånger faktiskt och blev helt fascinerad. Tänk så många olika sätt att se saker. Och lyssnar man på Therese Christiansson så märker man hur kvinnor har det runt om i världen och vill verkligen göra något. Kram och tack för dagens kloka tankar!
Fina söner du har och det är ju inte männens fel utan de är ju också offer av den här strukturen.. Jag Kjell är jättebra och jag har ju gått en helt fantastisk coachutbildning men man tappar när man inte utövar så ofta. Kram
Radera