Funderingar kring träning

Trött, trög & låg vecka. Kände mig på topp i söndags, lilltjejen var på kalas & mannen & jag gick en promenad på över en mil. Något jag ofta drömmer om att få tid att gå lite längre. Men sen vaknar jag på natten & har oregelbunden hjärtrytm, gick över snabbt med långa djupa andetag, men ändå. Sen brister ett blodkärl under foten & blir ett stort blåmärke & idag brister ett i fingret som blir svullet & blått. Inte något stort att bry sig om men små signaler på att det inte är läge för något maratonlopp om man säger så. Jag som vill gå riktigt långt & yoga galet fysiska pass.. Positivt är att jag smugit igång min sadhana på morgonen igen. Lugnt & stilla & en utmanande pranayama. Jag brukar inte alls jämföra mig med andra men det är klart att man läser om andra som tränar hårt & jag har döttrar som tränar mycket. Men så tänker att jag måste isåfall jämföra mig med någon som har samma situation som jag. Tre döttrar hemma, jobbar heltid, leda tre yogapass i veckan, skjutsa döttrar på träning nästan varje dag, ha ambitionen att yoga varje dag. Inte så att jag vill verka duktig eller tyckas synd om utan att jag själv ska inse varför kroppen protesterar. Ska jag klämma in hårdare träning måste det finnas tid även till vila & återhämtning!

Lycka är att hinna ut i spåret efter jobbet innan det blir mörkt. Idag blev det nästan en mil igen men då delat på lunchpromenad & kvällspromenad.