Hösttankar

Helt plötsligt är det höst, luften är kall & inom mig känns det skönt. Läser hos Annika idag & känner igen när man brottas med tankar om att inte räcka till. Som kvinna förväntas man ofta vara duktig & fixa allt. Men det är mest i mina tankar som jag inte räcker till. Har också haft en tanke att min yoga inte har haft någon effekt. Yogan jobbar i det tysta & det är inte alltid man märker av förändringar. Men ändå!, över två månader med sobagh kriya, borde det inte ha hänt någonting..? (alltså jag skrattar åt mig själv när jag skriver det här). Sen slår insikten till att alla de här tankarna om att inte duga, inte vara tillräckligt bra, det kanske är dolda föreställningar som nu har kommit upp i ljuset. Man kan inte ändra något som man inte har fått syn på.. Jo yogan gör mig mer medveten, precis som jag pratar om när jag undervisar. Inte alltid polletten trillar ner hos mig själv.

Min egen yoga är väldigt mjuk & snäll nu. Har varvat några lugna, sittande kriyor. Igår började jag att undervisa för personalen på lasarettet igen. En stor grupp med många nya ansikten. Många har  gått på yoga på ett gym & min yoga är väldigt olik den. Anpassar lite för att första mötet ska bli mjukt & inte för konstigt. Men jag tonar alltid in, Ong Namo Guru Dev Namo ekade nere i lasarettets källare.. Kram♥