Det här är en mycket bättre vecka. Fortfarande trött & lite på min vakt då jag vet att jag går på tunn is just nu när det gäller att orka.
Fick frågan på min tisdagsklass om det blir en fortsättning efter den kursen som tar slut nästa vecka. I mig hade en fundering väckts att ta ett uppehåll i min undervisning på tisdagar. Eftersom frågan naturligtvis kom upp (intuitiva yogavänner) så var jag tvungen att säga det rakt ut: att det blir ett uppehåll nu & jag inte har bestämt när nästa kurs startar. Det gjorde mig ledsen. Kanske för att man tycker så mycket om sina yogaelever med hjärtat rakt ut som Håkan H skulle ha sagt.. Kanske för att det finns en liten rädsla att de inte ska komma tillbaka till yogan/mig. Mycket för att jag är så otroligt tacksam för att få undervisa. Att jag inte tar det för givet. I många år var det bara en dröm. Jag har också varit med om att bygga upp från början & bara ha få yogaelever.
Positiv är att jag vill ha en förändring & att det ger en ny kraft till mig. Jag har börjat att göra en facebook sida där jag ska ha kontakt med de som är intresserade av min yoga. I morse i meditationen kom det upp flera idéer med workshops & yogatillfällen som jag vill dela med mig av. Att inte bara rulla på vecka efter vecka nu utan att lyssna på var min lust att skapa ligger.
Som i intoningen i kundaliniyogan. Ong Namo Guru Dev Namo, där jag bugar mig inför den kreativa kraften.
Något mer som är positivt nu är att jag med lätthet (nåja) hoppar upp på morgonen för att göra min 90 dagars långa Ek Ong Kar i 37,5 minuter. En fin stund med mig själv.
Kram & Sat Nam
Det låter härligt tycker jag. Att lyssna till ditt skapande tror jag är helt rätt. Kramar
SvaraRaderaJa och tack och kram♥
RaderaKänner igen den där dubbelheten i att älska att undervisa samtidigt som man inte riktigt orkar alltid. Jag kan sörja det ibland, att jag inte har terminskurser men å andra sidan känner jag hur gott det gjort mig och min egen practice att släppa det. Jag tänker att allt har sin tid. När man stänger en dörr öppnar man en annan för annat som kommer i ens väg tror jag. Kram
SvaraRaderaJag tänkte också på att man måste våga stänga en dörr för att någon annat ska öppnas. På något sätt har jag alltid ork att undervisa men ork till hela livet måste också få finnas. Kram
RaderaDet är, som jag också skrev på IG, så viktigt att lyssna in sin ork och vara sann i sina val. Nånstans är det nödvändigt att som yogalärare knyta ihop en del påsar, för att ha kraft att komma tillbaka. Vi glömmer så lätt att vi jobbar heltid, har hem och familj... och så undrar vi varför det sinar i inspiration och ork. För hur givande och fint det är att undervisa, så handlar det om ett energiutbyte. Ta hand om dej och låt hjärtat vara rakt ut ♥
SvaraRaderaKRAM
Ja,men jag känner att undervisandet alltid ger mig energi men det är resten av livet som man måste orka med också. Plus att jag tror att hjärtat vill uttrycka sig på ett annat sätt nu. Spännande men också väldigt skört nu. Stor kram på dig Nina, you rules♥
Radera