Kroppen

Jag kände mig ju så pigg för någon vecka sedan & var ute i skogen varje kväll i två veckor i rad! Men sen kom påsken, sämre ätande, sen kom mensen & nu kom det här snö/slaskiga vädret. Vill mest bara krypa tillbaka in i någon sorts trött kokong & vänta på varmare tider..

Läste också ett inlägg på instagram idag som översatt blev ungefär: att kroppen är en skulptur som vi skulpterar om med våra val av kost.

Innan påsk åt jag rysk yoghurt varje dag till frukost i några veckor. Jag äger ingen våg men när jag sen vägde mig hos mina föräldrar vägde jag två kilo mindre än jag brukar. Sen kom som sagt påsken & maten blev lite sämre, & nu har jag ändå kört gröna drinkar på vardagsmorgnarna vissa dagar istället för frukost men jag känner att de där två kilona + säkert lite till har lagts till & hela kroppen känns fluffigare ( hi hi). Nu bryr jag mig inte alls om något kilo hit & dit men det är ändå intressant att det går så snabbt. Dessutom har hormoncykeln ett finger med i spelet..

Morgonyogan blir inte gjord just nu, har varit uppe en halvtimme för länge & läst istället för att sova. Men lunchmeditation & kvällsyoga är inte dåligt det heller!

Upprepning

Ladies holiday & en ganska seg vecka med alldeles för mycket onyttigheter. Överblivet påskgodis, fikabröd på jobbet & dåliga luncher har min vecka präglats av. Mår som jag förtjänar när jag sitter här på fredagen med en uppsvälld mage.. Men nästa vecka blir det nya tag..

Gick in på bloggen & läste vad som hände i april förra året. Ibland kan man tro att vi kanske gör samma varv om & om igen, ett år nya möjligheter men jag halkade visst in i samma spår.

Citerade tex samma sutra som i mitt förra inlägg i april förra året.

ProComb mitt bästa naturmedel var slut då precis som nu.

Var på vippen att hamna i en hetsig diskussion precis som jag gjorde förra året. Förra året skrev jag att jag inte är konflikträdd och ganska rak, samma sak som jag har upprepat nu.

Jag var i större staden & träffade vänner & kände livet i mig precis som jag gjorde nu i april...

Livet är en repetition på vissa sätt, men jag gillar min april. Kram & Sat nam♥

When the TIME is ON..

you START!! and the pressure will be OFF!!

har varit mitt mantra i påskhelgen. Påskdagen var jag trött men surdegen rörig garderob hade varit alldeles för länge på att göra listan. Läs walk in closet som innehåller skidpjäxor, skridskor, resväskor, mannens & mina kläder, tusen par skor & ganska mycket dammråttor. Mannen bara kollade upp från sängläge; hur orkar du?! när jag plockade ut varje pinal. Men senare på dagen var han också motvilligt med på noterna & skruvade upp nya hyllor. Resultatet blev strålande.

Dagen efter var det dags för bokföring, bokslut & deklaration, ytterligare ett orosmoment som har surrat i bakhuvudet.. Så skönt när man har lite ny energi & orkar ta tag i saker..

Det jag inte orkar nu däremot är att komma upp i (yoga)tid på morgonen. Två dagar i rad nu har jag vaknat alldeles för sent & fått göra min yoga på kvällen. Inte riktigt good enough men jag ställer alarmet & hoppas på bättre disciplin imorgon bitti..

Ny energi

Har känt mig lite piggare på sistone, som om kroppen har vaknat till liv igen.
Kanske det beror på..

• att min akupunktör satte en nål för att ställa om mig till vårenergi senast jag var där:)
• att jag bara har ett yogapass per vecka nu, måndagar & tisdagar är jag hemma på kvällarna!
• att jag de senaste två veckorna har varit ute i motionsspåret varje kväll, skogsluft & småjogg..
• att jag delvis har fått nya arbetsuppgifter på jobbet, en stor administrativ del har bytts ut..
• att jag har hittat tillbaka till mina gröna drinkar igen maxat med spenat & grönkål
• att rotlåset i min meditation har lyft upp hela mig:)

No big deal

Är inne på sista veckan med meditationen. Tänker på att i våra grupper på facebook från utbildningen har det blivit alltmer tyst. Tror att det är, för de som fortsätter, precis som för mig. Det är no big deal.. Jag går upp när alarmet ringer före sex & gör min långa meditation. Den ska bara göras.. inget mer med det. Det är också något vackert i det, att hålla i, att ha en disciplin i det andliga arbetet. Därför är jag väldigt tacksam för den här 90 dagars läxan. Hade jag inte haft 90 dagars "ramen" med mig hade jag nog inte fått den gjord varje dag.

Tänker på det ofattbara som hände i fredags & jag inte har skrivit något alls om i sociala medier. Inser ännu mer att livet är skört. Min äldsta dotter har en vän som blev svårt skadad i en trafikolycka samma helg. Det kommer alltid finnas någon fara, någon galning, någon sjukdom eller annat som gör att vi snabbt kan förlora våra nära & kära. För vi är faktiskt dödliga... & det kan vi aldrig skydda oss helt ifrån. Men livet måste ju levas. Tänkte på det när mellandotter cyklar iväg i mörkret genom skogen igår kväll för att spela lite spontanfotboll med kompisar. Livet måste levas, här & nu!

Utan min superkraft

Den här veckan är mycket trögare än den förra då jag faktiskt kände mig lite morgonpigg & hann med ett yogapass plus den långa meditationen. Nu har jag haft två tröga dagar & i morse slog jag av larmet & tänkte bara blunda lite till... jo ni förstår när jag vaknade igen var det inte alls läge för någon 37,5 minuter lång meditation. Den fick jag snällt spara till ikväll. En kväll som dessutom innehåller tid för akupunktur & minsta dotterns gymnastikträning. Men det är bara att pressa in meditationen någonstans innan sovdags.

Det känns lite som att jag är utan min superkraft idag när inte meditationen är gjord☺.

En annan sak som jag tänkt på är att jag nog är inne i No bullshit time, med tanke på mina krånglande hormoner. Du vet när tjejer kommer till den åldern då de slutar att kompromissa. Blir lite rädd för mig själv ibland. Men vet ni vad, min åsikt är lika viktig som någon annans. Kram & Sat Nam♥