Minnen

I ett annat liv för längesen bodde jag i en liten billig lägenhet. Jag hade efter gymnasiet fått jobb i stora staden & pendlade två timmar per dag. Ett jobb där man skulle vara strikt & korrekt. Jag hade många vänner & en ganska destruktiv kärleksrelation. Jag rökte men det visste inte mina föräldrar om. Det började med att jag hade svårt att andas. Åkte in på lasarettet & de gjorde alla möjliga undersökningar bland annat lungröntgen men hittade inget fel. Jag grät mycket utan anledning. En dag på bussen hem kändes det som blixten slog ned, jag blev totalt livrädd trodde jag skulle dö, höll masken men åkte hem till mina föräldrar & störtgrät. Trots att man i min familj nästan aldrig visar känslor.Ställde själv diagnosen panikångest. Tog ingen hjälp av vården. Berättade inte för min omgivning eller mina vänner. Men träffade en psykolog som jobbade med avslappningsövningar. Har alltid varit en sökare. Läste Shakti Gawain & Louise L Hay, tänkte mer positivt. Träffade min man, fick ett jobb på orten. Byggde en trygg tillvaro. Men ångesten fanns kvar som en lömsk inkräktare som när man minst anade kom på besök om natten. Timmar av skenade hjärtklappning & svårigheter att andas. Livet var bra men inte helt tryggt.
Vändpunkten kom när jag hittade yogan. Började med poweryoga på gymet. Träffade läraren Maria Boox & en grupp på hemorten började med Ashtanga yogan. Panikattackerna försvann eller kom åtminstone nästan aldrig tillbaka. Resten vet ni som läser här ofta. Åtta år med ashtangan, yinyoga ett år & sedan kundalini & medicinsk yoga. Brinner för yogan, brinner för att undervisa. Tänk att jag nu får hjälpa en del som har det jobbigt. När de vaknar mitt i natten kan de ta fram ett verktyg. En lugnande andning, lugnande nackrullning eller ryggflex, ett mantra. De kan lära sig att lita på kroppen igen. Tänk om jag hade fått den hjälpen tidigare. Men jag är tacksam att jag har med mig den erfarenheten i mitt undervisande. & jag är glad varje dag som jag får dela med mig. Sat Nam♥

Vardagspusslet

Jo då dagens tepåse pratade direkt till mig. Kanske läge att göra den här meditationen, Kriya for Removing Fear of The Future. Men jag fortsätter med 40-dagars meditationen där jag stärker mina tacksamhetsmuskler. Fram till igår har den känts så lätt & enkel, men då tog det verkligen emot. Kanske för att jag stressade hem från jobbet för att hinna hämta på dagis, laga mat, byta om, ta emot farmor som fick vara barnvakt en liten stund, skjutsa på gymnastik, låsa upp yogasalen, tända ljus, ha en yogaklass som var härlig, hämta på gymnastik. & sen när mina kära döttrar satt i soffan fick jag stänga in mig & meditera. Blä. Men det gick bra. Tacksam att jag fick det gjort:-).

Samtal

Lyssnar på Nirinjan Kaurs cd From Within på spotify. Den är så vacker att det går rakt in i hjärtat. Längtar efter ett riktigt samtal. Ett samtal med närvaro & förståelse. Där jag kan lägga mina funderingar på bordet. Funderingar som när de blir belysta bara kan försvinna bort. När någon annan har lyssnat utan att ifrågasätta eller döma. Vill vara som en "forklift" för de jag träffar i yogan & på jobbet, lyfta upp, ge vingar så de kan flyga högre. Blomstra. Men nu längtar jag efter ett samtal som lyfter upp mig. Kram & Sat Nam

Inre frid

Underbart väder idag. Två långpromenader. Fika i solen. Ändå är det en del som gnager. Det känns som att det dyker upp små orosmoln. När jag är på ett praktikbesök i jobbet stöter jag på en frikyrkopastor som ifrågasätter min yoga. Stora K:s gymnastiktränare går i taket för att hon har missat en träning. Ett brev från a-kassan där mina stämpeldagar har försvunnit trots att jag har jobbat heltid. Men hallå vad bråkar ni om! Förstår ni inte att jag vill ha INRE FRID:-). Kram & Sat Nam

Lunchpromenaden

är inte att förringa. Stora tankar kan dyka upp på den lilla sträckan. Jag har faktiskt haft en av mina största andliga upplevelser på just en lunchpromenad. Det var några månader efter jag hade börjat med kundaliniyogan. Just nu är det inte så mycket andliga aha-upplevelser i min yoga. Det är en vardagsyoga helt enkelt. Som jag gör.
På promenaden idag tänkte jag på att det är att kasta bort tiden att sitta många timmar på kontoret. Men oftast dyker känslan av att jag kastar bort tiden upp på helgerna. Får dåligt samvete om jag tar en lugn helgförmiddag.  Egentligen är jag då mitt i allt som jag tycker är viktigast för mig. Hemma med familjen. Paradoxalt.

Dagens klipp

Varje kväll läser jag lite i boken Var den du är och förändra världen. Tycker Access Consciousness går lite hand i hand med min yoga. Kram & Sat Nam

Modig

Dagens förmiddagsfasta ger mig lite hungersnöd framåt elva trots avocadoinslag.. Men eftersom jag äter lunch precis som vanligt vid tolv är det ingen större fara med mig. Cyklar till jobbet idag med ett fånigt leende på läpparna. Alla träd är så fantastiskt fina. Tänker på när jag cyklade hem från tjejmiddagen i fredags natt. Då var det inget leende på läpparna. Trots både pannlampa & cykellyse var kilometrarna i skogen på motionsspåret bäcksvarta. Tur att jag inte läser deckare eller ser på otäcka filmer annars hade nog fantasin skenat iväg ännu mer. Väl hemma kände jag mig väldigt modig.