Tjohoo!

Ja ni vet hur min vecka är. Men ändå. Igår hade jag två möten på jobbet. Det ena med medicinsk yoga & det andra med en deltagare som inte vill ha yoga utan vi samtalade & gjorde en kroppsscanning. Vilka möten! När jag cyklade hem ville jag bara skrika tjoho tjoho för jag kände mig så glad & tacksam.Väl hemma hängde jag med mina bästa vänner. Vi hade kvalitetstid nere vid sjön, fiskade löv med en håv, gjorde ett hus till två hundhårbollar som vi döpte till Ludde & Ludda. Viktiga saker helt enkelt. Senare efter meditationen satt jag vid kaminen & tog ett halvt glas rött. Hur kan det bli ännu bättre? 

Att ställa in

Huvuvärk, pms & lätt förkylning. Så är den här veckan. Ställde in yogalektionen igår & en lunch idag. Jag är den som nästan aldrig ställer in. Är duktig & kämpar på. Inte duktig som i alltid välstädat hem & tömd tvättkorg. Utan mer som en arbetshäst som kör på i alla väder. Det var inte så många anmälda till yogan. Jag tog en promenad i mörka skogen på elljusspåret istället. Känns som jag mest vill gräva ner mig under filten. Liksom hör av er framåt våren om ni vill något. Jag vet ändå ingenting om någonting just nu.
Ska vi vända på steken så har jag nästan aldrig ont i huvudet annars. Det gör mig lyckligt lottad. Jag cyklade genom skogen till jobbet idag. Alldeles ljummet ute. Lyckan i det stora gråa trötta. Kram

Sjunde veckan

med gröna drinkar/ förmiddagsfasta  på måndagar & tisdagar. Tur att man har bloggen till hjälp att hålla koll på tiden. Märker ingen direkt skillnad i mitt mående. Har alltid lite huvudvärk dessa dagar, tänker att det kan vara en effekt av utrensande. Har dock inte skippat kaffet utan det går ner en halv kopp vid niotiden. Vi äger ingen våg i vår familj men jag tror att jag väger precis som vanligt.  Dagens gröna innehåller persilja, spenat, äppeljuice, äpple, en pressad citron, några frysta tranbär & torkat nässelpulver.

Dag 24 för mig med tacksamhetsmeditationen. Keep up, keep up! Kram

Kram-energi

Morgonyogan fick ta plats i helgen. Tänker att det är samma energi i yogan som i kramar. Alltid när mannen & jag kramas kommer hunden & lilltjejen & vill vara med. Samma när det är dags för vila efter yogan då blir det trångt på mattan. Sen har väl helgen varit som livet är. Vill vara lugn & oberörd & inte dras in i någon tonårs-ilska. Men ibland... gaah. Känner också ett stort ansvar inför yogakursen jag har på söndagar. Kan inte låta bli att granska mig själv med en kritisk blick. Men alla verkar nöjda & har bett om en fortsättning på ytterligare sju gånger. Kanske dags att släppa taget & vara nöjd med mig själv.

Fredag

& strålande sol. Hur kan det bli ännu bättre!? Idag bjuder jag på min lilla "visionboard" på kontoret. Kram & Sat Nam.

Minnen

I ett annat liv för längesen bodde jag i en liten billig lägenhet. Jag hade efter gymnasiet fått jobb i stora staden & pendlade två timmar per dag. Ett jobb där man skulle vara strikt & korrekt. Jag hade många vänner & en ganska destruktiv kärleksrelation. Jag rökte men det visste inte mina föräldrar om. Det började med att jag hade svårt att andas. Åkte in på lasarettet & de gjorde alla möjliga undersökningar bland annat lungröntgen men hittade inget fel. Jag grät mycket utan anledning. En dag på bussen hem kändes det som blixten slog ned, jag blev totalt livrädd trodde jag skulle dö, höll masken men åkte hem till mina föräldrar & störtgrät. Trots att man i min familj nästan aldrig visar känslor.Ställde själv diagnosen panikångest. Tog ingen hjälp av vården. Berättade inte för min omgivning eller mina vänner. Men träffade en psykolog som jobbade med avslappningsövningar. Har alltid varit en sökare. Läste Shakti Gawain & Louise L Hay, tänkte mer positivt. Träffade min man, fick ett jobb på orten. Byggde en trygg tillvaro. Men ångesten fanns kvar som en lömsk inkräktare som när man minst anade kom på besök om natten. Timmar av skenade hjärtklappning & svårigheter att andas. Livet var bra men inte helt tryggt.
Vändpunkten kom när jag hittade yogan. Började med poweryoga på gymet. Träffade läraren Maria Boox & en grupp på hemorten började med Ashtanga yogan. Panikattackerna försvann eller kom åtminstone nästan aldrig tillbaka. Resten vet ni som läser här ofta. Åtta år med ashtangan, yinyoga ett år & sedan kundalini & medicinsk yoga. Brinner för yogan, brinner för att undervisa. Tänk att jag nu får hjälpa en del som har det jobbigt. När de vaknar mitt i natten kan de ta fram ett verktyg. En lugnande andning, lugnande nackrullning eller ryggflex, ett mantra. De kan lära sig att lita på kroppen igen. Tänk om jag hade fått den hjälpen tidigare. Men jag är tacksam att jag har med mig den erfarenheten i mitt undervisande. & jag är glad varje dag som jag får dela med mig. Sat Nam♥

Vardagspusslet

Jo då dagens tepåse pratade direkt till mig. Kanske läge att göra den här meditationen, Kriya for Removing Fear of The Future. Men jag fortsätter med 40-dagars meditationen där jag stärker mina tacksamhetsmuskler. Fram till igår har den känts så lätt & enkel, men då tog det verkligen emot. Kanske för att jag stressade hem från jobbet för att hinna hämta på dagis, laga mat, byta om, ta emot farmor som fick vara barnvakt en liten stund, skjutsa på gymnastik, låsa upp yogasalen, tända ljus, ha en yogaklass som var härlig, hämta på gymnastik. & sen när mina kära döttrar satt i soffan fick jag stänga in mig & meditera. Blä. Men det gick bra. Tacksam att jag fick det gjort:-).