 |
| Hem ljuva hem, dålig mobilbild. Vårt hus ska stå där det är en stor jordhög & man skymtar en grävskopa:). |
måndag 7 januari 2013
Coachning
Imorgon är det dags för mig att ringa min mentorcoach igen. Hon leder utbildningen i coachning som jag går på. I utbildningen ingår egen coachning. Förra gången jag pratade med henne var jag ganska stressad. Vi hade visning på vårt hus & väldig mycket andra måsten just då. Jag pratade om att jag var trött på att vara projektledaren hemma. Hon gav mig en uppgift att jag skulle se på min familj med andra ögon, lägga märke till det som de gör & se om jag kunde ge dem mer ansvar. Jag behövde inte göra det praktiskt utan mer mentalt fundera på möjligheten. Jag tänkte på det en del den veckan & sedan glömde jag bort det. Det roliga är att nu har min man helt tagit över stafettpinnen när det gäller husbygget. Han är projektledaren nu som ringer samtal & fixar. Idag stack han ner med fikabröd till "gubbarna" som gräver på vår tomt. Jag är jättetacksam att jag kan luta mig tillbaka & släppa på kontrollen!
Imorse blev det 8 minuter, godmorgon yoga. Hoppas få till ett längre pass ikväll. Imorgon börjar mitt pass på shalan igen. Längtar, men känner mig lite ringrostig på att undervisa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men ska ni bo intill en sjö? Vad härligt!
SvaraRaderaKram
Ja det blir sjöutsikt, hoppas att det blir bra:-). Kram
RaderaVad kul att bygga sitt eget, har alltid varit min dröm och vid vatten också:) Fast det känns som vi landat i vårt hus nu efter snart 9 år och mycket renovering. Och jag kan känna igen det där med projektledare, Har blivit bättre med åren,med yogan och vi har varit tillsammans i 18 år :) och stora barn nu.
SvaraRaderaKram Lotta
Vi är trångbodda i vårt nuvarande hus. Ska bli skönt att lilltjejen får ett eget rum, även om alla trivs jättebra här. Det är både kul & lite läskigt med det nya. Vi kommer bo ute på landet men nära till vårt gamla område ändå. Min man & jag har varit tillsammans i 21 år nu! Kram
RaderaSå fint att bo vid en sjö! Jag tror på att dela upp arbetet i en familj. Att alla har ansvar för något. Spelar ingen roll hur gammal eller ung man är, alla ska bidra. Det är min bild av en familj. Sedan får man kanske strida för att det ska bli så men det är det värt enligt mitt sätt att se. Ingen tackar en för att man sliter ut sig och känner sig som den eviga projektledaren. Inte ens man själv. Jag tror att vi kvinnor ibland har svårt för att lämna ifrån oss ansvaret, trots att vi vill det. Nu säger jag inte att du är sådn, men generellt tycker jag det verkar så. Jag hoppas du tar hjälp av alla i din familj så du inte tar slut. Stor kram!
SvaraRaderaJag tror också på att dela upp ansvaret & det gör vi. Men ändå är jag den som tar på mig mest... Din teori stämmer nog. Fast jag vet flera familjer där mannen tar mest ansvar. Kram
Radera