Tvivel & hopp

Det är som att söndagar hos mig alltid har med sig lite tvivel. Något i maggropen som gnager. Känns när jag sätter mig längst fram i salen på min yogakurs. Inte för att jag tvivlar på mig, passet, mina underbara elever eller så. Utan att där blir tvivlet mer synligt för mig. Magisk avslutning på yogan igår med mantrasång, Wahe Guru, gåshud & tårögd. Men tvivlet i maggropen kvarstår. Kanske beror på min alltmer osäkra jobbsituation. Slänger in en högskoleanmälan på måfå, men är visst obehörig, fattas ett lite ämne. Idag känns allting bättre kämpar på för att hålla mig på "that highflying disc". Ett bra sätt är att sjunga mantran högt i bilen! Ett annat är att göra en lista med: Vad härligt det vore om...
Vad härligt det vore om den här julen hemma hos oss blev den mysigaste & härligaste julen hitills.
Vad härligt det vore om jag fick jobba ännu mer med yogan & rehabilitering.
Vad härligt det vore om jag tjänade ännu mer pengar men fick mer tid hemma.
Vad härligt det vore om jag och min familj kunde åka till fjällen & åka skidor.
Vad härligt det vore om jag och min familj kunde åka på en underbar semester i sommar till Portugal, med sol, bad & trevligt umgänge med våra vänner.
Vad härligt det vore om jag kunde vara ännu mer öppen för nya möjligheter & mer närvarande i nuet.
osv. Ni fattar säkert grejen. Kram & Sat Nam