Urkraftslängtan

Igår tillbringade jag en dag i huvudstaden. Trevligt jobbmöte på fm, shopping med kollega på em. Härligt att andas storstadsluft igen. Har saknat Stockholm sedan coachutbildningen. På tåget hem börjar jag längta hem till familjen, speciellt lilltjejen som det känns värst att åka ifrån. På andra sidan gången hör jag flera mammor som ringer hem till sina barn. Någon ringer fritids & är orolig för att barnen ska gå hem själva & inte har reflexer på sig. När jag slänger en blick åt hennes håll ser jag att hennes käkmuskler är som stora bollar. Kanske inte beror på det men tänker att stress & oro får oss att bita ihop. Jag gillar mitt jobb & skulle aldrig kunna tänka mig annat än att jag själv ska tjäna ihop mitt levebröd. Men det föds en urkraftslängtan att få odelad tid hemma. Att kunna styra över sin egen tid. Att lägga tid på det viktigaste & det som är enkelt. Jo jag har i färskt minne tiden som mammaledig & att bara vara hemma är inget för mig. Men ändå...

“The purest thing in the world is the heart of the mother… It can move the universe. It can cause an effect beyond limitation.” –Yogi Bhajan

Genom tågfönstret