Lördag

Några dagar med lite sämre sömn. Mitt sömntåg går före tolv. Så när man har övernattningsgäst på genomresa, eller ska hämta tonårstjejer efter sena bion kan det hända att man missar tåget & ligger & vrider sig länge innan man somnar. Skulle hälsa på vänner i grannstaden men sjukdom kom emellan, hade erbjudande att följa med ett tjejgäng ut på krogen & vara social. Men stannade hemma yogade istället....

Att undvika

Förändringarnas vindar blåser på jobbet. Ibland är det skönare undvika, gå ut på lunchen med mul mantra högt i hörlurarna, än att möta andra & få deras åsikter, rädslor & förväntningar med sig. Samma med bekanta, vänner & nära & kära. Man vet vilka man ska dela sina förhoppningar & farhågor med. Vilka som bara ifrågasätter, vad ska du göra nu?, vilka som stöttar & peppar & vilka som lyssnar & är ärliga. Vill inte döma någon utan vi bär alla med oss våra bagage & det kommer gärna fram då. Den erfarenheten fick jag bland annat när vi byggde hus. Det märktes så väl vilka som var negativa & ifrågasättande. Gjorde att jag faktiskt uteslöt en nära släkting i husbyggandeprocessen tills det redan var spikat & klart att det skulle bli av.

 Min man är fantastisk på att inte döma. Ena dagen kommer jag hem & säger att nu vill jag nog plugga. Vad kul tycker han! Nästa dag; jag tänker nog starta eget inom medicinsk yoga. Det låter som en bra idé säger han tålmodigt. Inte alls säker på att jag skulle vara lika positiv i omvänt läge...

Känsloskalan

Gårdagen började på topp. På jobbet kunde jag lyssna på upplyftande talare via youtube samtidigt som jag jobbade med bokföringen. Tittade på min målbildstavla på kontoret & gottade mig åt lyckokänslor. Kunde åka hem på lunchen, gå ut med lillhunden & fixa lite varm fetaostsallad (ugnsbakade tomaterna & löken). På kvällen trotsade jag mörkret & tog en joggingtur med lillhunden i spåret mellan de vanliga skjutsa & hämta uppdragen. Men sen när vi skulle äta min superba kycklingwok utbröt ett smärre världskrig i familjen. Ni vet alla är trötta, hungriga & tonårskommentarer är inte alltid så väl genomtänkta. Alla blev arga & middagen blev inte alls så där mysig som jag hade hoppats på... Hi hi tillbaka till verkligheten. En brasa i kaminen med te & god bok, en yogaövning & några mantran senare var jag på banan igen.

Långsam lördag

Ett bra sätt att förankra sig i nuet är att sitta framför brasan & se in i elden. Ett annat är att andas djupt. Ett tredje är att gå ut i naturen & känna vinden... Kram & Sat Nam

En Lycka Kommer Sällan Ensam

Låg & grubblade lite när jag vaknade. Tänkte på en bekant som har blivit sjuk. Ett gammalt ordspråk dök upp som inte gjorde mig gladare. Men sen kunde jag inte låta bli att göra om det lite till: En lycka kommer sällan ensam! Även en rädsla för framtiden vad det gäller jobbfronten visade sig. Men så tänkte jag på det jag läst att vi ofta misstar rädsla med upphetsning/förväntan eller andra människors åsikter. Bestämde mig för att läsa några sidor igen i Dain Heers bok. Slog upp där jag hålls & naturligtvis var det just det kapitlet om att man misstar rädsla med förväntan. Jag älskar synkronicitet!

Idag räknar jag mina " Lyckor".
Yogamöte på finkrogen ikväll. Yoga på arbetstid idag. Min familj. Vårt älskade hus. Stunden framför kaminen med en kopp te. Våra fina vänner som ska bjuda på middag i helgen. Min friska kropp. Nyfunna vänner. Tack Tack Tack!

Illusionen

Sprang runt spåret för andra gången den här veckan. Kände mig så stark & lätt. Hade ett blogginlägg färdigskrivet i tanken. Skulle bara yoga & meditera innan. Men sen när jag kom hem kom det potatisskalning, mat, huvudvärk, disk, tvätt, skjutsning & hämtning av barn mellan. Fick nöja mig med min snabba mantrameditation. Men tänker att det faktiskt är så att vi inte kan tänka oss till vad som händer i framtiden. Det är en illusion som vi skapar. Känns på något sätt skönt just idag. Har fått ett besked angående mitt jobb. Men ingen idé att försöka tänka sig till vad jag ska göra. Jo absolut ska jag agera så småningom. Inte planera någon lösning som jag inte vet något om.

Det är mörkt att springa i skogen!

Tvivel & hopp

Det är som att söndagar hos mig alltid har med sig lite tvivel. Något i maggropen som gnager. Känns när jag sätter mig längst fram i salen på min yogakurs. Inte för att jag tvivlar på mig, passet, mina underbara elever eller så. Utan att där blir tvivlet mer synligt för mig. Magisk avslutning på yogan igår med mantrasång, Wahe Guru, gåshud & tårögd. Men tvivlet i maggropen kvarstår. Kanske beror på min alltmer osäkra jobbsituation. Slänger in en högskoleanmälan på måfå, men är visst obehörig, fattas ett lite ämne. Idag känns allting bättre kämpar på för att hålla mig på "that highflying disc". Ett bra sätt är att sjunga mantran högt i bilen! Ett annat är att göra en lista med: Vad härligt det vore om...
Vad härligt det vore om den här julen hemma hos oss blev den mysigaste & härligaste julen hitills.
Vad härligt det vore om jag fick jobba ännu mer med yogan & rehabilitering.
Vad härligt det vore om jag tjänade ännu mer pengar men fick mer tid hemma.
Vad härligt det vore om jag och min familj kunde åka till fjällen & åka skidor.
Vad härligt det vore om jag och min familj kunde åka på en underbar semester i sommar till Portugal, med sol, bad & trevligt umgänge med våra vänner.
Vad härligt det vore om jag kunde vara ännu mer öppen för nya möjligheter & mer närvarande i nuet.
osv. Ni fattar säkert grejen. Kram & Sat Nam