När jag var yngre ville jag gärna diskutera mina hjärtefrågor som miljö & feminism. "Skrika ut" min åsikt så att andra skulle förändra sig... Nu är jag mer laidback, eller om sanningen ska fram gillar jag inte känslan som diskussionen ger. Tycker inte det är någon idé att bolla olika åsikter fram & tillbaka i någon sorts prestigetävling. Är ju intresserad av attraktionslagen, att det vi fokuserar på växer, även det vi kämpar emot växer... så att det ger en motsatt effekt än syftet. Däremot är det viktigt att belysa det som sker, det som är fel, så att vi från den kontrasten kan välja annat.. Som att vi kvinnor ofta beläggs med skuld & skam. Gärna från andra kvinnor från en tidigare generation som i sin tur har fått det från kvinnor från en tidigare generation. Att vi kvinnor har mer ansvar för hus & hem. Kanske vi också är mer lämpliga för det inte vet jag. Däremot vet jag att många kvinnor med barn har för mycket på sina axlar. Att vi både ska jobba heltid men även ha en massa andra krav som följer med kvinnorollen. När jag har växt upp har det ofta fokuserats på det man inte har klarat av, att man har för stökigt och inte har det perfekt hemma osv. Eller så är det helt enkelt så att man tar åt sig det mer. Eller att jantelagen har varit stark.. Pratar med en kompis med två tonårsbarn. Hur trött hon har varit & hur arg hon varit hemma då ingen annan hjälper till. Men jag har ett så stort kontrollbehov säger hon. Jag tänker att det nog inte bara är kontrollbehov utan det är ett osynligt krav som läggs på henne som mamma/kvinna. Att det är hon som ska se till att ordningen upprätthålls, annars får hon skämmas..
Blir så glad när min dotter kommer hem & säger: mamma, tänk vad jag är bra på en massa saker & räknar upp en hel radda. Jo hon har stökigt på sitt rum.. men hon är ju fantastiskt bra.
Tänker på Kjell Enhagers sommarprat när han berättar om en pappa som stått brevid fotbollsplanen & skällt på sin dotter i flera år, påpekat en massa fel. Efter en föreläsning med Kjell bestämde han sig för att bara skrika positiva saker vid fotbollsplanen i fortsättningen. I början blev han helt tyst för så svårt var det. När han sedan lyckades ändra sitt beteende växte en glädje fram mellan dem.
Jag vill stötta mina döttrar ännu mer, jag vill stötta andra kvinnor ännu mer, vi behöver belysa det som finns osynligt i vår samhällsstruktur!
Det var fredagens åsikter som svämmade över. Jo meditationen går bra, Sat Nam Ji.. Kram
