Ledsen

En arbetskamrat till mig har gått bort, hastigt & oväntat. Hon var pensionär & jobbade extra någon dag i veckan. Hon var min vikarie när jag var hemma med lilla M. Ena dagen har hon skrivit lappar till mig på kontoret & nästa finns hon inte mer. Längre tillbaka hade det gjort mig skräckslagen men nu känner jag mig ändå ok & lugn även om det känns helt overkligt & otroligt sorgligt... Man får en stor tankeställare att ta tillvara på livet & sina nära & kära. Läste något i boken om boken acceptans som hjälper mig.Ungefär så här: Om man tänker sig sinnet som ett stort & vackert rum med dubbeldörrar & många fönster. Men man kanske inte kan njuta av det här rummet utan känner att man måste stå på vakt utanför dörrarna & se till att inga obehagliga känslor & otillåtna tankar kommer in i rummet/sinnet. Tänk dig då att man sätter sig mitt i rummet & njuter av tillvaron här & vågar släppa kontrollen. Man låter alla känslor & tankar komma in & ser dom & accepterar dom. Då kan man behålla sitt lugn även när obehagliga känslor kommer upp.
Tänkte på det idag när lilla M sa att hon var ledsen. Jag sa till henne att man får vara ledsen. Det är ok. Du kommer att bli glad sen igen men nu får du vara ledsen.
Försöker få till min dagliga yoga men har inte varit så lätt när lilla M är sjuk & det är mest mamma som duger. Ikväll yogade jag brevid hennes säng samtidigt som hon sa ligg hos mig, mamma. Kom & ligg hos mig. Till slut somnade hon & jag fick en liten stunds yoga.