Inte så stolt över början på kvällen.
Lilla M var trött & gnällig & smittade av det på mig. Till kvällsmat gjorde jag kycklingsallad som man själv fick plocka ihop från olika skålar. Det kändes som en bra idé men stortjejerna petade mest i maten. Skålen med qinoa & den med kidneybönor stod orörda med undantag från det jag tog. Inte lätt att applicera nya matvanor på resten av familjen... Mannen blev trött på mitt sura humör & tog hundarna på långpromenad,
lilla M somnade tidigt & då fanns det en lucka för yoga. Jag är lite osäker på om jag gör helt rätt i alla övningar. Hur länge ska jag hålla Sat kria? eller är verkligen mina ögonlock 1/10 dels öppna? & säger jag mantrat på rätt sätt? De flesta frågorna dyker upp i de längre meditationerna, de fysiska övningarna är jag säker i. Men även om frågor dyker upp så känns det ändå som att jag är på rätt väg. Kundaliniyogan ger mig andlighet. Även om jag bara gör den själv hemma så känns det så väl. Det händer något i mig, jag kopplar upp mig på en högre energinivå..kanske man kan beskriva det som.. Så småningom ska jag naturligtvis leta reda på en lärare. Men jag har alltid varit skeptisk till att förlita sig för mycket på bara en lärare. Man måste lyssna på sin egen inre visdom för den finns där.. Men läraren dyker upp när eleven är redo (så det hoppas jag på).
En sak som jag märkt på senaste tiden är att jag ofta tänker: jag vet inte. Inte i jobbsammanhang men när det gäller andra saker dyker ofta tanken upp. Jag vet inte, jag tar en dag i taget.. Känns skönt på något sätt, skönt att inte planera så mycket, att inte alltid ha en åsikt att vara mer öppen. Jag tar det som något positivt, men är inte helt säker, jag vet inte...
Vill tipsa om ett avsnitt av radioprogrammet Kropp & själ. Finns
här. Både Sanna Ehdin & Jörgen Larsson (tidsforskare, förespråkar frivillig enkelhet). Hörvärt.