Har tänkt en del på skuld & skam nu. I morse slog jag upp boken jag läser Var den du är och förändra världen av Dr Dain Heer. " Har du någonsin lagt märke till hur läkande och närande det känns att umgås med små barn? Vet du varför? För att du inte blir dömd. De ser dig som en person utan att ha några åsikter om dig. De tillåter dig att vara du utan dömande. Barn har inte några åsikter om att du borde vara annorlunda än du är just nu. I deras ögon är det inget fel på dig. Hur mycket av ditt liv har du ägnat åt att tro att det är något fel på dig? Okej här kommer något som jag vet: Det är inget fel på dig. Du varken har eller gör fel. Du är något av det mest rätta som universum någonsin har skådat. Vi har fått lära oss att skapa hela våra liv genom dömanden, förutom i de sällsynta ögonblick av frihet vi har i våra liv. Under 99,999999999999 procent av ditt liv funderar du utifrån dömande. Det lustiga är att genast när du läser den här meningen tänker du: Men herregud så hemsk jag är ! Tänk så fel av mig att göra så! Det, min underbara vän, är dömande. Av dig själv. Igen." av Dr Dain Heer
Vill naturligtvis inte föra över något dömande på mina döttrar. Men är inte mer än människa insåg jag redan imorse. Stora K hittade inte sin cykelnyckel & fick panik. Lite allmänt kaos då hon tyckte att jag som mamma borde veta var den var. Jag passade på att tjata om att hela tvättstället var fullt av sminkprylar. Jo vi dömde nog varann båda två. Frid & fröjd hon cyklade iväg tillslut, med eller utan cykelnyckel:-).
De där två delarna är ju inte heller samma sak, fast vi nästan tror det. Att känna skam, det är en del i vårt samhälle insåg jag när jag gick en kurs förra helgen. Och det som också har skrivits en del om runt sjukdomar, verkar många känna skam över att man blir sjuk. Jag tror att mycket runt skam bottnar i jämförelser. Utan att gå närmare in i det så bottnar det mesta i det. Skuld kan man ju känna när man gjort något man inte tycker är så bra, det är lite annorlunda och där man kan lyfta skuldkänslan på olika sätt. Svårare med skammen, men där är empatin och medkänslan stora verktyg, något som jag tycker att man utvecklar inom yogan. Förhoppningsvis! ska jag väl tillägga :) Kram kram
SvaraRaderaTack Annika, du är klok som en bok:-). Känner att jag just nu i mitt liv inte har med mig någon skam. Det är skönt. Däremot har jag ofta dåligt samvete att jag inte riktigt räcker till. Men yogan hjälper mig att hitta livsglädjen i allting. Kram och tack igen för att du skrev så klokt på Karins blogg. Det var en stor lättnad för mig♥
RaderaJaa suck vad man är jobbig morsa ibland. Mest av allt tror jag nog att är dömande mot sig själv. Vi behöver alla bekräftelse för att skjuta undan de dömande tankar som kommer per automatik...tror jag.
SvaraRadera♥
Radera