Både bliss & inte

Igår morse när jag satt mig på yogamattan för att meditera undrade jag om jag skulle klara av att sitta i 31 minuter. Med tanke på att jag har gjort meditationen i 32 dagar i rad innan kunde jag inte låta bli att le. Men det har varit trögt nu det måste erkännas. Det får vara som det är, att jag ibland måste sträcka ut benet eller att sinnet inte stillar sig helt. Har haft en känsla av att jag inte är så bra på att meditera. Men så tänkte jag på det jag själv brukar prata om när jag undervisar, att inte bedöma något, att observera hur det är just nu... Igår firade vi en 17 åring hemma hos oss. Otroligt vad åren går fort, så tacksam över vår äldsta dotter, kommer aldrig glömma den dagen hon föddes & den kärleken när jag såg henne första gången.

Innan mitt yogapass igår var jag så trött. Hade fått stressa från födelsedagsfirandet & jag kände mig lite yr & darrig. Men så fort vi började med yogan var allt som bortblåst & det var bara bliss att sitta längst fram & guida alla fina yoginisar. Nästan lite magiskt...

Imorse gick jag upp med tuppen men inte för att sätta mig på yogamattan utan för att skjutsa dottern till en buss för skidutflykt med skolan. När jag kom hem var tiden lite för knapp att göra min meditation. Den får jag spara till ikväll. Kröp ner i sängen en stund & slappnade av med Kärleksfull vänlighet.