onsdag 7 oktober 2015

The show must go on


Rösten försvann, orken också, näsan rinner & ögonen svider. Dålig timing då vi har ett event på jobbet den här veckan. Hade inte heller någon vikarie på yogan. Det är bara att du ställer in sa min man. Men jag har så svårt för det, om jag inte ligger däckad så kör jag på. Nu fick jag ta lite hjälp av cd skivor med Göran Boll, som jag skrev på Insta. Han berättar om varje yogaövning men pratar inte under tiden & då kunde jag kraxa ett & annat ord. The show must go on...Då hjälper det att också tänka på att jag har ett "högre syfte" med att jag undervisar. När jag har yogan för personalen på lasarettet känns det fint när vi mediterar för hjärtat. Jag tänker att de som jobbar på lasarettet ofta ger av sitt hjärta till andra. Det känns viktigt att de ger tillbaka till sig själva. Dessutom kanske den härliga yogaenergin sprider sig ändå nerifrån källaren i lasarettet upp genom hela huset.. Det kan man kalla högre syfte. I mina andra klasser är det alltid fokus på att ge verktyg för att må bra. Vet inte om det är tabu att skriva det här; men ibland får man någon elev som är oväntad, någon som man får träna lite extra på. Jag minns då vad Yogi Bhajan sade till Sada Sat Singh, "du ska vara vänlig mot alla & Yogi Bhajan till & med tjatade, nej du måste vara ännu vänligare, så vänlig du bara kan". Alla måste vara välkomna till min yoga & jag är nyfiken på vilka som kommer. Minns en nybörjarkurs jag hade som en kvinna fnittrade sig igenom, det var intressant.
Min egen yoga har fått stå på paus. Jag har stannat kvar i sängen & lyssnat på en guidad avslappning. Som alltid när orken inte finns där blir jag orolig. Får en känsla av; hur ska jag orka allt? Blir lite sur också för jag kände mig så stark när jag var ute & sprang i söndags. Jag vill vara stark & orka springa & göra fysiska kriyor! Timingen är också extra dålig då jag äntligen ska ha min egen sadhana i yogasalen på lördag morgon. Det finns en liten klick som är lite mer intresserade & då vill jag inte undanhålla det som finns i kundaliniyogan. Att sjunga alla mantran i aquarian sadhana är en sådan fin upplevelse. Nu kommer jag ju inte kunna sjunga med den här gången men det här ska ändå bli av nu. Tiden är inne. Kram & Sat Nam

3 kommentarer:

  1. Nej det är inte tabu för mig, jag tänker som du och som Yogi Bhajan tydligen också sa, att man har extra mycket att ge och att få :) Så fint du skriver om vårdpersonalen, jag har också vårdpersonal en gång i veckan just nu och de jobbar med vård i livets slutskede och som jag tänker att de ger och att de måste få något också. Det är också därför jag är där, för att de ska få något.
    Asch, du kanske inte är hes i helgen, allt hinner hända. Förstår att du dricker mycket varm och vilar, snart är du fräsch igen. Kram!

    SvaraRadera
  2. Kul att vi båda jobbar med vårdpersonal. Jag vet ju erfarenhetsmässigt att rösten försvinner i två veckor. Det är bara att gilla läget.. Kram kram!

    SvaraRadera
  3. Healing och kram!
    Aquarian morgonsadhana tillsammans är så fint! Så lyckligt att jag fick vara med när lärarutbildningen startade häromveckan ♥
    Kram igen och krya!

    SvaraRadera