Jag vet inte om det var våren eller var det var men i slutet av förra veckan kände jag mig så kreativ. Jag hade lust att göra en massa saker! När jag var ute i skogen med hunden fick jag ett infall att jag skulle dela med mig av saker jag var extra tacksam för på Yogaochskriva instastories. Vips spelade jag in en liten film för första gången om hur tacksam jag var för att det luktade sådär fantastiskt gott i skogen. Tanken var att om man håller utkik efter lite extra glädjeämnen så ser man världen genom "rätt glasögon".
Grejen är bara att jag tycker själv att jag är pinsam. Jag har alltid tyckt att jag är ful på bild och inte tyckt om att bli fotad. Det är lite bättre när jag kan fota mig själv och ingen annan ser på. Barnen hemma skrattar åt mina tacksamhetsfilmer och det är ju en sak, helt ok att ens kids tycker att man är lite pinsam. Men som en oväntad bonus till de här glasögonen som ser fler glädjeämnen har jag också fått syn på att jag inte riktigt omfamnar mig själv helt ut. Jag har en del att jobba på där! Att det är ok att ta lite plats och att det är ok att se ut som jag gör och att jag är ok helt enkelt....
Kram & Sat Nam
Så svårt att omfamna sig själv...Tycker att du får vara hur pinsam du vill. Det är egentligen bara du som ( i viss mån barnen just nu) ser dig så. Kramar <3
SvaraRaderaTack Marika och kram♥
RaderaBlev så glad av filmsnuttarna ♥
SvaraRaderaStor igenkänning dock. Tog ett antal år att vara ok med att fota mig själv, ännu flera år att vara näääästan ok med att andra fotar mig.... men film... inte ens i närheten. Iiik :D
Stor kram och skön helg!!
Skönt att du känner igen och ofta tänker jag att jag vara ska skärpa mig och inte alls dela med mig eller spela in filmer som ur sitt sammanhang kan verka knasiga men sen blir jag glad när jag ger mer utrymme till kreativitet på olika sätt så det får vinna i längden. Ser fram emot din bok♥ Kram
SvaraRadera