Tjoho, jag ska inte klaga utan jag lever ett bra liv MEN i helgen kände jag bara att jag längtade efter andra vuxna människor som inte är familj. Att umgås med vänner! Känns så länge sen och att även om vissa nu har fått vaccin så kanske det har blivit lite bekvämt med att inte umgås. Inklusive mig själv då jag är väldigt dålig på att ta tag i umgänge med andra... Nu ska jag få min första dos vaccin ikväll. Har inte tvekat denna gången även om det känns lite läskigt då jag är ju noga vad jag stoppar i min kropp.
Igår var jag ute och sprang igen. Skippade barfotaskorna och körde vanliga joggingskor. Det gick riktigt bra med vaden men kändes lite flåsigt och varmt. Har haft en liten paus sen i torsdags då det small till i vaden & är förundrad vad fort det går att tänka att nej jag är nog INTE en person som springer. Tills jag bevisade motsatsen igen, håll i och håll ut, även med att springa😀. Hunden tycker inte alls det här med att springa är nödvändigt, jag fick locka med både pinnar & godis i slutet av rundan.
Känns lite också som mina hormoner svänger hit och dit. Jag äter ett litet piller med östrogen per dag. Nu är jag inte förespråkare av piller överhuvudtaget men jag tackar högre makter för just det pillret. Trots det så är det just nu ganska mycket ont i kroppen, pust och stön om vi ska ta oss ner på huk (hej jag är yogalärare, ingen kunde gissa det😅), känslig, lite extra torr i munnen & lite oregelbunden hjärtrytm. Känner igen symptomen innan jag började med östrogen så det är väl någon obalans just nu.
Tacksam att jag fick till yogan i morse, yoga varje dag är mitt mål, alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar