av vad jag klarar av just nu. Jobbet är stressigt. Renovering av sovrum pågår så vi har trängt ihop oss i mellan I:s sovrum. Det måste vara balans på tillvaron. Balans mellan jobb & fritid, sömn & vakenhet, att ge & att få. Det är så många saker som ligger på mitt bord, både på jobbet & hemma. Saker att hålla reda på, saker att organisera, saker som ska kommas ihåg.
Igår kväll lämnade jag huset just innan lilla M:s läggdags, med disken kvar efter kvällsmaten & mellan I på en träning. Åkte till min yogalektion. När jag sedan plockade ihop mina saker & släckte ljusen var klockan efter nio. Funderade på vad jag håller på med egentligen. Prioriterar jag rätt? Borde jag inte prioritera familjen & min egen yoga. Är det värt det? Men tänker på hon som dröjde sig kvar, som ville tacka för att hon med hjälp av yogan fått ny kraft då hon var utmattad. Nu hade hon en ny svår period med sorg i släkten. Men yogan hjälper henne & hon ville tacka mig... Då måste det vara meningsfullt. Även om jag själv är trött & utmattad.. Men inte på grund av det jag ger "i yogans namn"..
I yogans namn. Så sant. Vi är flera som balanserar lite väl mycket nu, känns det som. Det är bara så trist att vi ens ska behöva känna att det är "yogan som ställer till det", när det egentligen är tvärtom. Trist och synd att vi ska behöva dra alla andra nödvändiga lass i det västerländska livet jämsides. Det är DET som tröttar.
SvaraRaderaKram och keep up!
Tack detsamma, keep up görs det för fullt här:-)
RaderaHär är en till som har samma frågeställning inombords. Varje gång jag funderat över om jag prioriterar rätt i att undervisa så har någon av eleverna kommit med sin berättelse. Om hur bra de mår av yogan. En kvinna sa i tisdags kväll, jag är lycklig hela onsdagen efter yogan dagen innan. Och då tänkte jag, det är väl ändå något bra? Men som du, en svår balans just nu. Stor kram!
SvaraRaderaStyrkekram tillbaka!
Radera