tisdag 16 oktober 2012

Rösten

stöder mig inte nu. Har blivit hes, min återkommande åkomma. Lilla M har tydligen ärvt mina känsliga stämband, mannen ligger nerbäddad med feber & mellan I har huvudvärk. Rena sjukstugan. Funderade en stund på att ställa in min yogalektion men känns så tråkigt när det inte finns någon vikarie. Klarade mig igenom lektionen med nöd & näppe. Som tur var hade jag som livlina en fantastisk avslappning med Göran Boll som jag tog hjälp av de sista 20 minuterna. Har fått låna den cdn av en snäll yogaelev. Tacksam för det nu. Nu är rösten helt väck.. Efter passet gjorde jag min meditation några minuter, viskande..
 
Annars har jag haft mycket funderingar de senaste dagarna. Stora K har problem med sitt kompisgäng i skolan. Högstadiet är en känslig period. Hon känner sig lite ensam, min vackra självständiga tonåring. Jag vill så gärna hjälpa men än så länge får jag ta ett steg tillbaka & lita på att allt ordnar sig.

4 kommentarer:

  1. Dras du också med "nåt i halsen", känner ju igen detdär. Plockade ju själv fram kriyor för halschakrat eftersom jag upplever att jag inte får uttryckt mej riktigt som jag vill nu, det känns svajigt. Jag känner också väldigt snabbt av min hals när jag undervisar och särskilt om jag är i en tröttare/jobbigare period. Kraxkrax och harkel. Lite lättare har det blivit sen jag började ha med mej varmt vatten eller té i en termos, som jag sippar ur med jämna mellanrum. Det känns bättre och jag blir tryggare av bara det.

    Hoppas nu bara att du inte blir däckad totalt, krya på dej! Och så vill jag sända värmande uppmuntringar och en extra kram med tanke på Stora K ♥

    SvaraRadera
  2. Mina tankar till din dotter. Jag kan än så länge bara ana hur det måste kännas i hjärtat att ta det där steget tillbaka även om man måste.

    Halsproblem känner jag alltför väl igen. I mitt fall rör det sig dock mest om obalanser och då försvinenr den klara rösten och blir kraxig och trist.
    Jag hoppas att du låter rösten vila lite nu och kryar på dig. :)
    Varma kramar!

    SvaraRadera
  3. Åh den där tonårstiden. Den är inte lätt varken för den som är i det men inte heller för den som är bredvid. Ungar är starka och hittar oftast sin väg ut, om man finns där som en guide och lite vaksamt ser att inget blir för snett så är det nog alldeles som det ska. Skickar en stor varm föräldrakram! och krya på dig!

    SvaraRadera
  4. Tack snälla ni:-). Stora K är en sån där tjej som är bra på allt som hon provar på, sport, skolan osv men däremot är hon blyg när det gäller kontakter. Hennes gamla kompisar har blivit lite för tuffa och hon har svårt att träffa nya just nu.. Men jag litar på att allt ordnar sig. Kram

    SvaraRadera