Kontrasterna

Blir som vanligt lite full i skratt när jag läser vad jag skrev i fredags då jag var så glad & tacksam för min morgonyoga.. Alltid när jag skriver så är det som om universum bara måste visa mig kontrasterna.. I söndags var det väldigt långt till mattan & när jag väl gjorde yogan ville jag bara ha den överstökad.. Lite samma måndag & tisdag morgon. Kriyan skaver. I sista övningen är det  så jobbigt att pumpa med magen samtidigt som andan hålls inne & så ska man kisa på nästippen & tänka sig tusentals ljusprickar... hjälp vad håller jag på med? Hur långa kan tre minuter vara?😇😇

Samma sak med vädret. I söndags vaknade vi upp till det här fantastiska med sol & gnistrande snö. På promenaden igår kväll var jag helt ensam på hela motionsspåret, snön var blask & jag halkade mig fram i mörkret..

Men jag vet att det är kontrasterna som mycket gör livet. Att man uppskattar det vackra vädret, när yogan flyter, eller vad det nu kan vara så mycket mer när man har varit med om motsatsen.

Kram & Sat Nam