En riktig skitvecka!

 Först tråkiga saker på jobbfronten som jag hoppas löser sig utan för stora förändringar. Sen skulle jag bara lite snabbt springa ut med en vattenkanna från vårt trädäck & ja jag snubblade & naturligtvis vek sig det dåliga artros-knät & det gjorde så ont att det blev gråt & tandagnisslan. Tillbaka på ruta ett att vara halt & inte kunna räta ut benet. Surt! Men men det finns värre saker jag vet men några dagar måste man ändå få gräma sig.

Såg på första avsnittet på Över Atlanten igår & Maria Montazami berättade om hur rädd hon var att ramla av båten & att hennes man hade sagt att hon hela tiden måste vara medveten var hon går eftersom hon hade ramlat av deras båt flera gånger. Samma sak säger min man & resten av familjen som undrar hur i hela fridens namn man kan vara så klumpig som jag är. Jo det är nog bara att tänka på en massa saker samtidigt som man springer runt & fixar & dessutom ha ett knä som är ganska dåligt redan från början. Det var bara mellandotter som är på Bali som sympati-grät litegrann med sin stukade mamma..

Äsch bilden passar inte men lite kul med dyngbagge
på riktigt (som dotter hittade) & dyngbagge på tavla.