onsdag 12 oktober 2016

Klimakteriet, döden & hösten

Helt plötsligt är alla träd röda, gula & vackra. Vill bara stanna upp, sitta still & titta ut. Vet att det kommer en sådan här period varje höst & vår. Det snurrar lite för fort & jag får kämpa med att lugna ner allt. Har varit mycket på jobbet länge men nu har jag fått en lösning som kommer att ge avlastning så småningom & det känns verkligen skönt!
Har också känt av min kropp ganska mycket, vet inte om jag ska kalla det pms. Har haft en tid när jag känner av tiden innan mens mer, svårt att förklara men jag får tex lite muskelryckningar & blir mer trött. Dessutom kommer inte mensen igång lika lätt & håller på en längre period. När jag var i Järna var jag på en fantastiskt bra (men för kort) föreläsning om klimakteriet. 

Klimakteriet startar ca 10 år innan menopaus (medelålder 51 år). Jag är 47 år nu & naturligtvis påverkar detta mig även om jag än så länge har hyfsat regelbunden mens. På föreläsningen pratade de (Saran yoga) om att östrogenet är som en magisk boost som ger oss kvinnor kraft att ta hand om andra. När sedan östrogenet går ner måste vi ta hand om oss själva, det är här kvinnorna slutar att kompromissa! Då blir det ofta skilsmässor. Vi vet inte så mycket om detta i vårt samhälle, speciellt inte männen som ofta undrar vad som hände? I äldre kulturer (tex indianer) kallas då kvinnan för Wise Women då hon har mycket kunskap (jämför det med vad vår kultur brukar kalla kvinnor i klimakteriet för).,, Nu är jag inte någon expert alls på detta område men tycker att det är intressant då det berör mig & mina vänner i samma ålder.
Har undervisat mycket senaste kvällarna. Mina vanliga pass, passet för personalen på lasarettet & en prova på kväll på shalan. Nu längtar jag efter långa kvällar hemma framför brasan. Ikväll har jag lovat minsta dottern att läsa sagan om marsvinet Herr Muffin som handlar om döden, lite svårt för mamman att ha en stadig röst även om det handlar om ett marsvin, men yngsta dottern är van att mamma gråter om det är någonting sorgligt. 

I en av mina yogaklasser har en deltagare nyss gått bort. Hon var med om en otäck trafikolycka & har legat i koma en tid. På yogan i söndags sjöng vi Akal tillsammans för henne. Det var svårt att sitta längst fram & göra det, men jag tänker att det är en av kvaliteterna som yogan ger oss. Att våga stanna i det som är svårt utan att fly... Kram & Sat Nam

10 kommentarer:

  1. Det är så spännande det där med menopausen och att kvinnor inte längre kan reproducera sig medan männen kan det i princip hela livet. Läste en artikel om hur späckhuggarhonorna också är som "kloka gummor" för resten av flocken, superintressant.
    Själv slutade min mens vid 45 års ålder. Den bara slutade. Inget problem med varken det ena eller det andra, trodde ju först det var något fel men det var det inte. De gjorde ultraljud på äggstockarna för att mäta aktiviteten och den var då över utom litet utslag på ena sidan, det kändes ungefär som jag skulle få mens under ett år. Sedan var den känslan borta också. Det är en tid att återerövra sig själv och sin klokskap som jag ser det efter 16 år utan mens, att tillåta sig sin erfarenhet som man faktiskt har och använda den. Inte helt lätt alla gånger :) Stor kram och så vackert att ni sjöng för din yogaelev <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har en kompis där också mensen slutade tvärt utan besvär vid ca 45, hon hade kämpat så många år för att få barn som aldrig blev så för henne var det nog en stor sorg. Sedan har jag en annan vän som har haft stora besvär i många år och lagt tusentals kronor på alternativ behandling. Ja det är ett spännande ämne som jag vill veta mer om ur ett yogiskt perspektiv. Kram

      Radera
  2. Här är en till som bölar som en gris till sorgliga barnfilmer, böcker, you name it! Kramar <3

    SvaraRadera
  3. Äntligen tid att sätta mig och kommentera det här spännande inlägget! Jag har läst flera gånger och det du skriver blir på något sätt en bekräftelse på det jag känt i min egen kropp senaste månaderna. Något håller på att hända med kroppen och det liknar det du skriver om dig. Jag har trott att jag har varit allvarligt sjuk då "något har känts fel", ont i brösten, trötthet, yrsel och sånt samt att menscykeln blir längre. Men jag har undersökt mig på alla upptänkliga sätt och jag är nog faktiskt helt frisk. Längst inne har det nog ändå spirat en tanke om att det är hormoner som spökar i kroppen och kanske att det har med något förstadium till klimakteriet. Vilket är skönt, hellre det än något mycket värre! Jätteintressant, i alla fall, att läsa hos dig, skulle gärna veta mer. Skönt att läsa att du äntligen får avlastning på jobbet! Stor höstkram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner igen flera av dina symptom tex ont i brösten, det började nog lite för flera år sen för mig, jag kände även av att jag fick jättedåligt självförtroende en period innan mens. För mig hjälper kosttillskottet Procomb jättemycket, men man får nog prova sig fram. Höstkram tillbaka♥

      Radera
  4. Stora saker. Livssaker. Livscykler. Tycker väldigt mycket om Wise Women-tanken, det säger liksom allt. Jag tror att jag för egen del redan är inne i den övergående fasen, precis lika tidigt som min mamma var... Till viss del beror nog mina besvär säkerligen på att mina hormoner, men är tacksam att jag kunnat liksom ta en genväg och åtminstone slippa den värsta biten av mensen. Ändå känner jag ju tydligt att kroppen är, liksom Lotta beskriver, i någon sorts uppror - gör mitt bästa för att omfamna och lyssna.

    Så vackert med Akal-chantingen, det är sorgemäktigt!
    Kram på dej och tack för en eftertänksam text ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yes wisewomen är en härlig powertanke. Ja Akal.chantingen var så mäktig, det blev ett otroligt högt ljud, vi andades in och sjöng akal så länge vi orkade hålla tonen, alla sjöng olika långt och det blev ett starkt chorus av röster. Kram♥

      Radera