Mitt vanliga jag på yogamattan

Ofta tänker jag att min yoga och meditation inte har någon effekt. Jag svävar ofta iväg i tanken under meditationen & får hela tiden föra mig tillbaka till fokuset på nästippen, mantrat jag sjunger, pumpandet med naveln & att känna tungspetsens subtila rörelse mot gommens insida i takt med mantrat.

I yogan är det ofta stelt på morgonen, jag har haft jätteont i mina knän i frogpose & även där svävar tankarna iväg.

Ibland kan jag tänka att det är fint att jag nu sjunger om Universums olika aspekter (i detta mantrat Gobinday Mukunday) det första jag gör på morgonen♥. Men ändå det är inga glitter & stjärnfall. Det är mitt vanliga jag på min yogamatta.

Men igår på jobbet var det "någon" som jag tyckte gjorde narr av någon annan & innan jag hann hejda mig hade jag gett en hatisk blick. Tror inte personen som fick blicken märkte så mycket men i mig var det som en blixt & jag blev nästan rädd att det hände så snabbt.

Det var då jag insåg att jag inte har känt några ilskna känslor på väldigt länge. Att jag oftast är stabil & tycker mycket om de som jag träffar i mitt liv (tycker om är inte samma sak som att hålla med). Det tror jag är yogans effekt♥!