Jag vet att det är lite fjuttigt att gnälla över en stukad fot med det här kriget som pågår i Ukraina... men jag känner mig faktiskt lite gnällig idag. Nu börjar jag inse att det här kommer att ta tid. Jag blev så glad när inget var brutet men förstod inte riktigt omfattningen. Tur i oturen så kan jag jobba hemifrån!
Idag funderade jag på det här med att unna sig (jag hörde om det i en intervju). Jag tänkte på att en del som jag vill unna mig är att vara ute i naturen, det finns så mycket fin natur här omkring. Så blev jag lite ledsen för nästan allt som jag längtar efter innebär att gå långt och inte på platta vägar om man säger så. Jo jag kommer säkert kunna göra det om en månad eller så, men nu med en dubbel så stor fot som verkligen inte känns stabil så är det långt borta.
Jag får helt enkelt omfamna långsamhetens lov.. och ta det lilla lugna ett tag.
 |
| Någon som tycker att matte är jättetråkig. Var är mina långa lunchpromenader?? |
 |
| Lunch i solen med foten... |
Igår såg jag på Trädgårdstider på tv, mest av en slump då yngsta dottern känner sig orolig över kriget och det var all over the place på alla andra kanaler. Jag har inte varit så taggad på att odla något i år. Det känns som man aldrig riktigt hinner med trädgården så mycker som jag skulle vilja och odlingslådorna var inte speciellt välskötta förra året. Kanske på grund av att vi hade valp och han tar tid men mest säkert mest av ointresse. Nu pratade de om att förodla olika blommor och jag blev ändå sugen på att köpa några fröer. Vi har en väldigt fin handelsträdgård i vårt område så jag får ta en tur dit i helgen. Det gäller att hitta små glädjeämnen.
Jag har fått ställa in mina yogalektioner men jag kan ändå själv göra ett kort liggande yogapass varje morgon och en meditation för fred, det är också ett glädjeämne.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar