onsdag 18 februari 2015

Varningssignaler & ett mantra som har klistrat sig fast

Ljuset har återvänt & då vet jag att min kropp har svårt med den omställningen. Lärde mig det när jag har varit på akupunktur. Det är någon meridian som jag har glömt namnet på (binjure?) där energin bara rusar fram. Tydligen är jag inte ensam, enligt "akupunktören". När man dessutom lägger till två helger i rad där jag har varit bortrest, jobb & allt annat som ska roddas i min tillvaro. Då kan det hända att jag vaknar på nätterna vid tre tiden ligger & vrider mig, känner energin som rusar fram & tänker tankar som inte gynnar mig. Jag har lärt mig signalerna, en speciell känsla i kroppen, ont under fötterna, svårt att slappna av i nacken. Tror att det är så när man yogar att man får mer koll på sin kropp. Vill verkligen inte hamna där jag var för några år sedan när kroppen bråkade med mig på ett väldigt otäckt sätt. Medvetenhet är första steget, dags att planera in vila & akupunktur (när ska jag hinna pressa in det i mitt fullspäckade schema:-).

Vaknar lite för sent nu men yogan blir ändå gjord, uppvärmning & en kort kriya får duga. Siktet är alltid inställt på att gå upp tidigare men jag har inte varit så framgångsrik på den punkten den här veckan. Hörde ett mantra som heter Ajai Alai  i lördags på vit tantra som de spelade i pausen. Sedan har jag haft en längtan efter det hela tiden. Kanske inte kommer att lära mig det utantill i första taget. Men lyssna det kan jag. Kram & Sat Nam

6 kommentarer:

  1. Allt sånt (knasigt med kropen som jag inte riktigt förstår, men alldeles uppenbart stämmer) tycker jag är spännande att läsa om. Men du, jättebra att du är rädd om dig, det finns bara en du. Pausa, vila, akupunktera och mantra, vad du behöver <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det spännande fast det här med meridianer har jag inte riktigt koll på mer än genom yinyogan och akupunkturen, tror att det inte alls var binjure utan gallblåsa, jag du ser vad rörigt.. Tack jag behöver påminnelsen om att vara rädd om mig! Kram

      Radera
  2. Dendär samma meridianen är nog Route 66 i mej också och precis som du börjar jag känna igen när den är alltför livligt trafikerad. Intressant, intressant.
    Och så var vi där igen - det både fantastiska och lite jobbiga med att ha blivit så vaken och uppmärksam på sig själv.
    Kram och ta hand om dej ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det intressant, men inte så kul när man verkligen känner att det rusar för fort, minns när akupunktören (det är en hon men jag hittar inget bra ord..) satt en nål i benet där och det tryckte som bara den av energin som var för snabb. Kram!

      Radera
  3. Här är en till som känt av den där energin och den fullkomligt knockar mig och får mig ur slag. Och som sagt, vi yogisar blir väldigt observanta på vår kropp och vad som händer. Vaknade vid tretiden inatt, kanske var vi vakna samtidigt? :) Kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hi hi, tråkigt att du vaknade vid tre men skönt att inte vara ensam. Inatt sov jag som en stock trots varm femåring och en massa gosedjur brevid mig. Kram!

      Radera