tisdag 1 september 2015

Håll i hatten!

Kändes som första riktiga vardagen hos mig igår. Lilltjejen började i en ny gympagrupp & jag lovade att sitta kvar i omklädningsrummet & vänta. När vi kom hem var det soligt & fint & jag började gräva i rabatten för att få ner lite nya växter jag har fått från min mamma. När jag sen kom in & såg stöket & stortjej kom hem från träning & undrade vad det var för mat, & mellantjej ringde & ville bli hämtad från annan träning. Det var liksom då jag insåg att vår vardag inte har plats med några större utsvävningar om det pressade schemat ska gå ihop. Det blir ingen lagad mat idag, ropade jag en aning ilsket. Men vet ni, de svalt inte hjäl utan det blev nödlösningar som hårda mackor med ost & några tveksamma plättar i plastförpackning från affären. Idag har jag googlat på crocpot som är någon magisk gryta där man slänger ner maten på morgonen & vips är den klar när man kommer hem. Fast tänker på den stora woken som vi köpte förra hösten som sällan blir använd. För att hösten ska gå så smidigt som möjligt tror jag att det krävs en aning planering & disciplin. Ikväll börjar mina yogaklasser igen. Känner mig lite pirrig & ringrostig men det ska bli kul & härligt att komma igång igen! Kram & Sat Nam

4 kommentarer:

  1. Heja på yogan, härligt! Bra, good enough med maten, man överlever ju! Funkar det om stora tjejerna också har varsin matlagningsdag hemma på en dag de inte har träning? Vår store får laga en dag i veckan och då får vi köpa att det blir samma varje gång och vi inte alltid är så sugna på currykyckling men ändå :-) Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att sonen lagar mat! Vi har haft så tidigare att de får laga mat, känns som det fungerar i vissa åldrar.. Mellantjejen tränar både friidrott och gympa och det innebär träning alla vardagar, inte hållbart i längden jag vet men just nu är läget så.. Stortjejen är i en ålder då det alltid är något på gång och hon är oftast inte hemma... Men ska ändå ta med mig att prova det igen...Kram

      Radera
  2. Vardagsmaten ja, suck. Hur många gånger om året sliter man inte sitt hår?! Åtminstone jag orkar inte planera jämt, jämt - jag har ett liv, försvarar jag mej med, haha. Nämen, det går i vågor och när man är som minst inspirerad, är det som mest hektiskt...av nån anledning ;)
    Kram och keep up!

    SvaraRadera