Det innevarande ögonblicket

 Igår hade jag gjort min meditation i 40 dagar i rad. I min yogasort är det vanligt med 40 dagars och efter det kommer 90 eller 1000! dagar. Jag har gjort jättemånga 40-dagars, några 90-dagars oftast i samband med en utbildning i Level 2 då man får dessa i läxa. Sedan har jag också misslyckats en del gånger senast tror jag att jag efter 80+ dagar helt enkelt glömde bort en dag då jag tänkte att jag skulle göra meditationen på kvällen istället och ja det har egentligen ingen betydelse men i min yogatradition börjar man på dag 1 igen om man missar en dag, snopet😅.

Nu hade jag redan bestämt mig för att sluta efter 40 dagar just på denna även om jag tyckte att den var härlig och ett bra sätt att börja dagen på. Den heter "To fight brain fatigue och live your exellence" och jag har många dagar funderat på när "live your exellence" kickar in. Säkert dag 41 så den lilla detaljen missade jag...

På mina yogaklasser har jag den senaste tiden pratat om det innevarande ögonblicket, helt enkelt nu. Att vi på yogamattan tränar på att vara närvarande och det finns flera sätt att göra det:

• Att följa andetagen
• Att lyssna djupt utan att bedöma
• Att vara medveten om kroppsförnimmelser
• Att observera tankar utan att gå in i dem, som om tankarna är som moln på himlen som glider förbi, ibland väldigt molnigt och ibland blå himmel
• Att acceptera utan att förändra

Ja listan kan göras lång. Vissa saker gör vi automatiskt när vi tex går i vacker natur eller hamnar i flow när vi gör något vi tycker mycket om.

Annars rullar ekorrhjulet på. Jag har visst anmält mig och hunden till en hundkurs som börjar nästa vecka och då har jag fem kvällar i veckan som jag är upptagen i aktiviteter. Hur tänkte jag där? Ibland verkar det som om jag tror att jag har oändligt med energi... och så är inte fallet.

Jag är tacksam för att den här killen 

drar ut mig på lunchpromenad varje dag.