Lite för mycket hästsnack

 Det känns som om jag har skrivit här nästan varje dag & så kollar jag & tydligen har det nästan gått en vecka sen sist...

Ska jag skylla på något så har jag haft fullt upp med jobbet & stallet. Allting annat har nästan fått kliva åt sidan. Eftersom dottern hade vattkoppor & hennes kompis som brukar hjälpa till med hästen bröt armen (när hon trillade av en annan häst...) så har jag varit i stallet varje dag & ridit varannan. Kanske inte kul att läsa om när om man inte är hästintresserad men här kommer ändå en lite anekdot från förra veckan...

I fredags skulle jag rida & när jag kom ner till det kalla ensliga ridhuset (det finns två) så insåg jag att jag glömt mitt spö. Först gick hästen lite framåt men sen ställde han sig i ett hörn & rörde sig inte ur fläcken. Jag blev superarg & försökte med både röst & skänklar (ben), men nej han stod still som en envis åsna. Med risk för livet (ha ha jag är alltid livrädd när jag ska upp & av pga klumpig & skadad) fick jag hoppa av & ta det enda spöet som fanns i ridhuset ett superlångt som man använder vid longering. Sen hoppade jag upp igen hållandes på mitten på det superlånga spöet som ändå nästan släpade i marken. Då minsann gick hästen hur fint som helst! Tur att jag var ensam för jag såg ut som en hemsk ryttare men jag gjorde ju inget annat än att hålla i spöet. Nog om det, jag tycker ändå mycket om den tjuriga envisa ponnyn!

Annars var helgen fylld med döttrar som kom hem från större städer & fyllde upp huset med saffransbak, skratt, lite kivande & en del disk... Både underbart & lite rörigt.

Han som tar min tid & energi..