fredag 3 september 2010

Bubblan

Jag vet att det är tråkigt att skriva det, och tjatigt men nu gör jag det ändå. JAG ÄR TRÖTT!!! Gullungen vaknar några gånger per natt, vill ha välling, har tappat nappen eller kanske hellre vill sova en stund hos mamma. Helt ok då hon somnar om direkt. Men nu när jag jobbar så känns det som om jag går omkring i en bubbla hela tiden. En trött bubbla. Orkar inte riktigt som vanligt, ligger lite steget efter liksom. Får lust att krypa ner under skrivbordet i ett hörn och blunda... När jag leder avslappning på yogan brukar jag ibland säga att man ska fokusera fram vad man vill ha i sitt liv och i slutet av den avslappningen så omsluter man det man vill ha i en rosa bubbla som stiger upp i universum... Den här tröttbubblan är nog mer grå eller genomskinlig...

Släpp ut mig ur tröttbubblan!!

Ikväll ska jag trots tröttheten träffa goda tjejvänner i den större staden. Vi ska äta god mat och prata tjejsnack. Sen när dom ska ut på krogen så sätter jag mig i bilen och tuffar hem till småstaden igen. Så nu i eftermiddag måste jag hem fort och pussa på lilltjejen och umgås med resten av familjen. Först ska jag bara slänga ner till H&M och uppdatera garderoben lite. TREVLIG HELG!!

4 kommentarer:

  1. Hej hej!
    Försök att bli lite piggare! Kanske lite rolig musik, en stund i solen eller lite eldandning kan pigga upp? Ha det så kul i kväll.

    Kramar*
    /V

    SvaraRadera
  2. Åh den där bubblan känner jag igen mig i. I olika sammanhang. Jag kan fortfarande bli häpen över hur ni som har småbarn får ihop yogan också, eftersom den kom in i mitt liv när barnen var halvstora. Men du gör det ju, får ihop det! Kram

    SvaraRadera
  3. Hoppas du hade en trevlig kväll med vännerna. Det är värt mycket!

    SvaraRadera
  4. Hej, ja, jag fick en trevlig kväll med vännerna!Annika: Hi hi, skaffar man en sladdis när man är fyrtio så har man småbarn i en stor del av sitt vuxna liv. Då måste man ta sig tid att göra det man vill trots småbarn. Men det är en otrolig bonus med småbarn i den här åldern, så mycket kärlek!. Kram Ulrika

    SvaraRadera