Låt hjärtat va med

Hemma igen. Trött, mörbultad & lite förkyld. Tacksam för att vara med i den processen som coachutbildningen ger. Tacksam för att se hur gruppen utvecklas & vara öppen för nya möten. Att mötas trots olikheter & likheter. I en övning minglade vi runt & bekräftade varann. Alla som jag pratade med då, säkert tio stycken, sa att jag var så glad. Det kändes bra att jag sprider en glad energi runt mig så länge det känns äkta & inte är ett försvar eller en rädsla.

Hann även med ett kundaliniyogapass i storstaden. På Urban Om där jag tidigare har gått en yinyogalärarutbildning. En intensiv kriya ackompanjerad av hög musik. Pang på, rakt in bara! Passet började inte så bra för min del. Kände mig trött, skör, yr & hade lite lätt hjärtklappning. De första övningarna innehöll andningsövningar som gjorde mig mer yr. Men efter en ryggflex kom jag tillbaka & var med i matchen. Härligt att man får det man behöver. Som jag redan visste är jag svag i magpartiet. Tredje chakrat. En bekräftelse på att fortsätta med stretchpose. I slutet gjorde vi en meditation för att öppna upp i hjärtat som avslutades med att vi knackade på bröstkorgen med fingertopparna. Kvällen innan hade jag masserat just där. Kände liksom ett plötsligt behov av det:). Yogaläraren pratade om vikten av att stanna i det positiva. Eller kanske mer det neutrala sinnet, är man för uppåt åker man alltid ner. Att inte dras med i det negativa. Att vi då även hjälper andra. Det tar jag med mig. Den fina lärarens hemsida hittar du här.